Inlägg 2.843: 23 nov 1972

Pensionatsrumsutbytesarrangemanget

Nu när Ed hade kommit till mig på S:ta Korset började den andra delen av min vistelse i Frederiksted, och detaljerna om vad vi gjorde när och i vilken ordning minns jag lika litet som beträffande den första delen. Men med hjälp av några få bilder från dagarna med Ed kommer jag säkert att kunna dikta ihop en något så när tidsriktig historia. Vi får väl se hur det går.

Först ville jag låta Ed få se vårt gamla hotell, ‘Syv flag’, för att återfå orienteringsförmågan. Där parkerade vi bilen och gick runt huset med de sju påmålade flaggorna. Vi hade bott där på andra våningen och haft de första två fönstren runt hörnet mot Bjergegade. Ed knäppte den här bilden av mig framför detta historiska hus på Strandgade.

Passerar vårt hotell från förra gången, Frederiksted (1972)

Passerar vårt hotell från förra gången, Frederiksted (1972)

Och sedan körde vi till detta års boning på ett pensionat som jag nu varken minns namnet på eller adressen till. Vi ställde ifrån oss bilen och tog mitt rum i besittning. Jag bekräftade nu för dem att Ed hade kommit, som beräknat, och om vi inte var inne när det större rummet var färdigt så kunde de själva flytta våra få pinaler på egen hand. Det skulle ske någon gång under dagen, men tidpunkten för det var inte klar – och den spelade heller ingen roll.

Alla uthyrningsrummen låg i huset bakom Ed på den här bilden. Man kom dit genom att gå genom utomhusrestaurangen – ett arrangemang som för mig påminde litet om de små hotellen i Frankrike. Dörren till korridoren med dessa rum, bakom Ed, var skyltad med en riktig trafikskylt som sade ‘Återvändsgränd’ (eng. Dead End) för att på ett behagligt sätt upplysa restauranggästerna om att detta inte var vägen ut därifrån. En riktig liten porlande bäck hade valt att flyta fram rätt genom restaurangen, och på bilden står Ed på en bro över den i japansk stil.

Ed på bron till vårt rum på pensionatet, Frederiksted (1972)

Ed på bron till vårt rum på pensionatet, Frederiksted (1972)

Ed bytte förstås från sin resemundering, och jag bytte också till lättare kläder. Vi packade litet lektyr och småtugg i Eds duffelbag för att ta med oss ut, och så hängde vi upp kläderna prydligt och packade ner alla andra tillhörigheter i min resväska, så att ingenting skulle bli kvar i mitt lilla rum. Och så gick vi ut till världens bästa badstrand. Det var ju för den som vi bägge var här.

Det tog oss en halvtimme att gå dit, och det var precis som i gamla tider. Därute var vi som alltid ensamma, och Ed tog ett par bilder – med mig med på bägge.

I samma nakna position som 1969, då nunnorna och småbarnen gick förbi oss på badstranden, Frederiksted (1972)

I samma nakna position som 1969, då nunnorna och småbarnen gick förbi oss på badstranden, Frederiksted (1972)

På väg ut mot vattnet på badstranden, Frederiksted (1972)

På väg ut mot vattnet på badstranden, Frederiksted (1972)

Redan efter sex timmar lämnade vi stranden – även om Ed hade mera melanin än jag, så kunde han också få besvär om han plötsligt brände huden för länge.

Annonser
Published in: on 2016/09/23 at 07:56  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: