Inlägg 2.856: 12 – 14 dec 1972

Konjunkturuppåtvändningsindikationsnoteringarna

Att Bowmar Instrument med sin först-i-världen räknedosa inte skulle bli en jättesuccé kunde jag inte fatta – men så blev det i alla fall. Alltsedan jag köpte mina 35 aktier i företaget hade jag hållit andan nu i fyra månaders tid utan att tjäna en enda stackars hacka på dem. De hade fördubblats under tiden, men också sjunkit till halva värdet.

Det kändes hårt på tisdagen att sälja ut rasket, men jag visste bättre än att kämpa emot aktiebörsen, och när den sade ”Sälj!” den 12 december, så lydde jag bums. De 70 aktierna fick gå för 6.394 kronor med en 679 kronors förlust, för jag hade köpt dem för 7.073 kronor (se inlägg 2.764).

På torsdagen sålde jag också mina 50 aktier i rengöringsfirman Tennant. Jag hade köpt dem en vecka före Bowmarköpet för 7.854 kronor, och nu sålde jag dem två dagar efter Bowmarförsäljningen för 9.018 kronor. Varför jag beslöt att sälja dem minns jag inte alls, men det blev faktiskt en vinst på 1.164 kronor, vilket alltså mer än väl uppvägde Bowmarförlusten.

Det kom ett brev från pappa på torsdagen. Han skrev att det hade varit ett lyckokast för mamma att ha rest ner till Skodsborg för att undersöka sina tarmblödningar. Hon fann ju där att hon hade varken tarmblödningar eller cancer, vilket hon hade fruktat. Hennes humör hade snabbt gått upp efter hemkomsten, och pappa skrev att hon säkert hade oroat sig länge för detta utan att nämna något om det för honom. Jag kom ju själv ihåg hur ilsken hon hade låtit i sina brev när hon berättade om vad pappa hade haft för sig under sin avsaknad av konstruktionsuppdrag, så jag förstod precis vad pappa menade. Han nämnde också att mamma nu gladde sig åt det kommande julhelgsbesöket av kusin Märta och hennes man Lasse, något som mamma hade suckat djupt inför under sin tid i cancertankar.

Pappa tackade mig för tidskriftsprenumerationen och också för hundralappen som jag gav honom för alla frimärksutgifterna. Hag sade att det verkligen gick åt pengar när man använde det svenska postverket – i världsligan om brevportot låg Sverige som en överlägsen etta. Världens högsta skatter och världens högsta brevporto, jo, minsann!

Han skrev att livet för honom själv också hade ljusnat. Det hade gått ett helt år utan en chans till arbete, och nu plötsligt hade kunderna börjat komma tillbaka. Sverige var inte längre i totalstopp utan hade återfått en viss framtidstro. För Solbergs i Karlstad hade han nu redan gjort konstruktionsritningar till någon sorts maskin, och även Långshyttan hade hört av sig med mera arbetsuppgifter, och han hade redan sänt dem en offert för ett arbete.

Annonser
Published in: on 2016/10/09 at 08:43  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: