Inlägg 2.860: 15 – 24 dec 1972

Yrkesutövningsomställningssvårighetsbedrövelsen

När jag satt på jobbet nästa morgon kände jag mig igen helt överväldigad av mitt försäljningsarbete. Jag hade ju känt mig lugnad av pappa, när jag läste hans brev om hur gott det var för mig att ha ett nytt arbetsområde att bemästra, för det gav mig erfarenhet. Hans ord var bra för att lugna ner nerverna, även om det för mig bara var tillfälligt.

Jag tyckte nämligen om att vara duktig och skicklig inom ett fält som jag behärskade – även om det var begränsat – hellre än att känna mig liten och dum inom ett fält som jag inte såg kanterna på. Detta att ‘sälja’ vårt program var något helt annat än att svara för programmeringen av en viss del av det eller för dokumenteringen av det hela.

Nu skulle man vara beredd på att svara på vilka frågor som helst i telefon, att hålla en presentation för folk, oavsett på vilken nivå de befann sig, att se till att de som installerade programmet inte blev övergivna, att ordna kurser om programmet, och så vidare i all oändlighet. Man skulle också rapportera tillbaka vilka detaljer, som folk som arbetade med programmet, ville ha förbättrade.

Ja, jag skulle väl så småningom vänja mig vid de stora linjerna, men just nu var jag rätt olycklig. Jag antog att alla kände det likadant, när de kastades in i något nytt. Försäljning var ju vad ämnet ‘Företagsekonomi II’ på Handelshögskolan rörde sig om, men jag hade aldrig sedan dess haft – eller sökt – någon tillämpning av det lilla jag hade lärt mig, och det var nu nästan 20 år senare. Mycken glömska hade sedan dess flutit bort under broarna, särskilt som jag inte hade varit så vidare duktig i ämnet (se inlägg 1.149).

På onsdagen köpte jag för 5.551 kronor 55 aktier i Salant, ett stort företag som hade startats redan år 1893. De tillverkade huvudsakligen arbetskläder för män, främst byxor, men även fritidskläder som jeans och flanellskjortor och mycket annat i den riktningen. Högkvarteret låg på Sjätte Avenyn 1114 i Nya York, omedelbart norr om 42:a gatan, så vi var nästan gamla bekanta.

Patentillustration för Salants byxor med utbytbara uppslag (internet)

Patentillustration för Salants byxor med utbytbara uppslag (internet)

Mamma hade velat komma till Nya York för att fira julen, medan pappa hade varit klok och inte velat slösa bort pengar under den långa tiden utan inkomster. Nu var jag på grund av vädret riktigt glad att de inte hade kommit. Vi hade haft en alldeles förfärlig höst med regn och blask och blåst och rått nästan varje dag sedan oktober. Redan i november slogs det tidigare årsrekordet från år 1903 med bred marginal, och allt regn sedan dess hade bara ökat marginalen. December hade fram till julaftonen redan fått dubbelt så mycket regn som normalt. Usch!

Annonser
Published in: on 2016/10/13 at 07:13  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: