Inlägg 2.865: 26 – 29 dec 1972

Föräldrajulklappspaketsminimalitetsfinsmakarnjutningen

I nyheterna på tisdagen meddelades det att Trumans hustru Bess hade önskat att det inte skulle ordnas med någon statsbegravning för presidenten, och det blev därför bara en halvprivat ceremoni i och jordfästning invid hans presidentbibliotek i den lilla hemstaden Oavhängigheten (eng. Independence) i delstaten Missouri.

Trumans kista på begravningsdagen, 1972 (internet)

Trumans kista på begravningsdagen, 1972 (internet)

Det rapporterades emellertid att president Nixon hade utlyst landssorg på torsdagen. Detta innebar att alla federala ämbetsverk var stängda den dagen, och under onsdagen följde de flesta – om inte alla – delstater i samma spår och likaså den övervägande delen av privatföretagen över hela landet, alltså även IBM och Olivetti.

I likhet med de flesta av mina infödda kolleger kände jag emellertid inte någon sorg över en president, som hade varit ute ur rampljuset i 20 år och som jag själv aldrig hade varit särskilt medveten om. Det anordnades dock en minneshögtid någonstans för Truman en vecka in på det nya året.

När jag kom hem från arbetet på onsdagen fann jag i brevlådan en avi på julpaketet från Örebro. I trappan upp övervägde jag om jag i mitt tackbrev skulle tala om för mamma och pappa att paketet inte hade nått fram förrän under mellandagarna, och när jag hade kommit hela vägen upp till lyan var jag helt på det klara med att inte alls nämna ankomstdagen för dem. Spelade den egentligen någon roll?

På torsdagen var både Ed och jag alltså hemma. Vi var ute och rörde oss och så var de flesta på Manhattan, och affärerna gjorde stora förtjänster – ingenting var sorgestängt där, inte. Mitt paket låg och vilade på posten, för där var det stängt eftersom posten var en federal institution. Men på fredagsmorgonen var jag där med min avi och fick paketet – ett litet paket inte större än en bok.

Vad rörd jag blev! Det var en riktig raritet, en guidebok i facsimile från år 1866, att läsa om vad som skall ses när man som främling kommer till Nya York – hundra år tidigare. Den skulle jag ha haft år 1963, när jag som främling ville hitta Greenwichbyn och därvid traskade rätt igenom byn utan att veta det (se inlägg 11). Att läsa bokens råd och anvisningar från gamla tider var en finsmakarnjutning – men den fick vänta till eftermiddagen, då jag hade kommit hem. Hur i all världen hade mina föräldrar fått fatt i denna dyrgrip till bok?

Annonser
Published in: on 2016/10/18 at 06:21  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: