Inlägg 2.872: 6 – 8 jan 1973

Frimärkskvantitetskomfortsöverstigandet

Detta betydde att Ed och jag återgick till vår nyfunna veckslutsavkoppling på Logen, den diskret belägna gaybaren högst upp i ett trekantigt hus i västra Greenwichbyn. Efter att ha sussat gott från 18-tiden på lördagen till framemot klockan 23 gick vi, inbyltade i en synlig andedräkt och en tjock täckjacka, den oändliga vägen bort till Nionde avenyn och 13:e gatan, avbyltade oss det mesta i den väl uppvärmda lokalen under åtskilliga timmar, återbyltade oss igen och kom hem till den väntande sängen vid 04-tiden för några timmars tilläggssömn. Inga sensationer, men vi hade verkligen kommit att trivas på Logen. Gemytligt, sexigt, flörtigt, och ibland rätt spännande. Vi var nu inte längre så noga med att inte ses tillsammans, för det verkade inte att betyda någonting alls.

Det kom ett brev till från mamma på måndagen, och det började med ett svar på min förfrågan om svenska frimärken för Eds nya hobby. Hon hade gått till en frimärksaffär och fått veta hur mycket de tog för stämplade svenska frimärken i kuvertförpackning. De kostade 1,20 kronor för 100, 1,75 kronor för 150, 2,55 kronor för 200, 7,25 kronor för 300, 13,75 kronor för 400, och 20,20 kronor för 500. Att de kostade proportionerligt mera ju flera man köpte berodde på att alla frimärken i en förpackning var olika alla de övriga i samma kuvert. Det fanns också en kiloförpackning för 42,35 kronor, och det var bara i den som man någon gång skulle kunna hitta en raritet – i de mindre kuverten var frimärkena mera noggrant sorterade. Hon skrev inte något om huruvida alla frimärkena i kiloförpackningen också var olika varandra.

När jag läste upp detta för Ed verkade han mindre exalterad än jag hade väntat mig. Jag kände på mig att han trivdes med att lägga in ett eller ett par frimärken i taget, medan dessa massor av frimärken verkade att överstiga hans ställning som amatörsamlare. Ibland vet man inte exakt vad som rör sig i huvudet, även på en älskad person.

På nyårsaftonen hade mamma och pappa varit inbjudna till sina gamla vännar Charlotte och Govert Helmer från ASEA-tiden i Västerås – där och när jag föddes. Charlotte bjöd på dyrbara läckerheter som färsk rökt lax, tournedos och tårta, sådant som mina föräldrar numera inte längre alls unnade sig. De lyssnade på Sven Jerring – jag kommer ihåg honom som Farbror Sven i Barnens Brevlåda – som nu var konferencier för det nyfödda året i radio. De alla trivdes bättre med det mera sombra firandet där än med TV-nyåret. Mina föräldrar gick hem klockan 01.

Sven Jerring (internet)

Sven Jerring (internet)

Annonser
Published in: on 2016/10/23 at 04:36  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: