Inlägg 2.875: 9 jan 1973

Pensionsålderslevnadskostnadsfrimärkssamlingsavsikten

När Ed och jag hade kommit hem från våra jobb på tisdagen satt vi och småpratade litet, och Eds nya hobby, frimärkssamlandet, kom upp igen. Han hade tänkt på vad min mamma hade skrivit om priserna på använda frimärken i stora kvantiteter. Han hade då inte haft hjärta att säga mig att det inte var sådana frimärken, som han siktade på.

Tänk, det hade jag själv redan fattat, helt baserat på hans brist på översvallande intresse för mammas frimärkspriser. Nu fick jag veta, att han hade en helt annan avsikt med sitt samlande än att skapa sig en hobby. Nej, Ed hade stora planer för frimärkena. Han tänkte nämligen på sin pensionering en gång långt fram i tiden. Oj då, min egen pensionering hade jag inte ägnat en tanke åt dittills – det var ju så långt dit. Men Ed hade drömt upp att samla på sig ostämplade svenska frimärken, inte ett och ett utan hela ark och rullar av dem, så som de såldes på posten i Sverige. Så länge man kunde köpa dem där för att i vanlig ordning kunna använda dem på postförsändelser, så kunde man ju köpa frimärkena för det pris som stod tryckt på dem.

Postverket firar 300 år, 1936, priser år 2012 (internet) 5 öre grön ................ 22 kr 10 öre violett ............ 22 kr 15 öre röd ................. 39 kr 35 öre karminviolett 75 kr 40 öre olivgrön ...... .. 91 kr 45 öre blågrön ........ 100 kr

Postverket firar 300 år, ostämplade frimärken från 1936, priser år 2012 (internet):
5 öre grön …………….. 22 kr
10 öre violett ………… 22 kr
15 öre röd …………….. 39 kr
35 öre karminviolett  75 kr
40 öre olivgrön ……..  91 kr
45 öre blågrön …….. 100 kr

Så långt var det varken gott eller ont med Eds idé. Den hade samma små avigsidor som att samla pengar under madrassen. Ingen ränta och möjlighet till brand och stöld. Men i takt med att det kom ut frimärken med nya motiv, så kasserades de gamla. Inte så att de blev odugliga, men posten sålde dem inte längre. De behöll sitt reella värde – en förutbetald brevbefordran – men om man ville köpa dessa gamla frimärken, så fick man gå till en frimärksaffär och hoppas på det bästa. Och det bästa vore att de fanns till salu – men till ett något högre pris än vad de hade kostat på posten. Butiken måste ju tjäna en hacka på affären, inte sant?

Ed hade på egen hand just forskat ut hur oanvända, eller ‘ostämplade’ – frimärken betedde sig under åren efter sin normala användningstid. Han hade funnit ut att de flesta frimärken såldes för omkring sitt dubbla värde under kanske 10 eller 20 år framöver. Men sedan tog de fart. Ett frimärke som var 40 eller 50 år gammalt var uppe i mellan tio och femtio gånger det påtryckta värdet. Och det roligaste av allt var att några få, oftast med helt ointressanta motiv, kunde explodera i pris när som helst. Ibland kunde det ske redan inom ett år efter det att de hade försvunnit från posten och i andra fall kunde explosionen inträffa många år senare. Allt berodde på hur fort de blev sällsynta. Men efter varenda explosion fortsatte frimärket att stiga i samma takt som alla andra, bara det att då var det explosionspriset som gick uppåt, och det betydde stora pengar på väg.

Annonser
Published in: on 2016/10/25 at 05:41  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: