Inlägg 2.879: 15 – 20 jan 1973

Bokskriveriinspirationsavsaknadsöverkommandet

Jag använde det mesta av måndagen till att planera hur boken skulle vara upplagd. När man skall resa någonstans är det ofta lämpligt att inte bara veta vart man reser utan också att veta vilken väg och med vilka transportmedel man tänker färdas.

Ju mer jag tänkte på saken och skissade upp olika alternativ, desto mindre självklart blev det hur jag skulle kunna leda kunden fram till sitt oundgängliga beslut att ta sig an TCS. Jag gick hem i vanlig tid både nedslagen och arg. Hur skulle det här nu bli?

Jag var nog rätt trist och tråkig gentemot stackars Ed, som fick lida mest av min håglöshet. Jag talade förstås om för honom vilken återvändsgränd jag hade hamnat i, men efter det satt jag mest med penna och en massa papper och fortsatte att skissa ihop bokens innehåll, och framemot sussningsdags började det klarna i huvudet. Tänk så bra det är att tänka!

Därmed kunde jag på tisdagen skriva ihop en innehållsförteckning med noter om innehållet i varje kapitel. Och redan på onsdagen var jag redo att börja skriva på allvar. Jag lade beslag på en av avdelningens skrivmaskiner och satte igång. Efter det var det ett oavbrutet smatter från mitt undanskymda hörn från morgonen till sena kvällen varje dag under resten av veckan och hela den följande veckan och även veckan därpå.

Jag ‘tjänade ihop’ många semesterdagar på det sättet såhärpass tidigt på året. Jag kom inte hem i normal tid en enda dag efter att ha satt igång på allvar med boken. Men som jag njöt av denna sortens arbete! Och samtidigt blev det avbrott då och då av andra saker som måste skötas – jag var inte glad över att bli avbruten mitt i en mening, men det var faktiskt nyttigt både fysiskt och psykiskt att tvingas att växla in tankarna på ett sidospår för bara några minuter då och då.

På den allra första dagen av min karriär som programbeskrivningsförfattare fick jag ett brev om att mina 35 aktier i Johnson Products hade fördubblats i antal genom en fondemission av en ny för varje innehavd aktie. Det är ju sådant som man inte behöver göra ett dugg för att få åtnjuta, och jag var just då som mest nedslagen över hur svårt det var att komma igång med bokskriveriet. Därför var det bara skönt att få låta hjärnan syssla med något såpass glädjande.

Glädjande var det också på fredagen, då en vilsekommen julbåt från Sverige till slut måste ha hittat rätt, för med posten kom då avier till mig för inte bara ett utan två julklappspaket. Det ena var förstås mina föräldrars som hade skickats i november, men det andra var från Ernst och Mia Lesta – och det var fullständigt oväntat.

Annonser
Published in: on 2016/10/28 at 04:48  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: