Inlägg 2.885: 29 – 30 jan 1973

Födelsedagspresentspaketsresterna

Det fanns ännu en tingest i mitt lilla tillplattade paket till mamma. Det var en liten kortvågsradio i röd metall som jag hade snappat upp för en ringa peng i en butik av en typ som det fanns många av i Nya York. Ed och jag gick ibland in i en och annan sådan under våra exkursioner på de många veckohelgerna utan snö för skidåkning. Radion skulle mycket väl ha kunnat vara en kristallmottagare, men tiden för sådana var nu förgången – allting drevs nu av små batterier. Och det gjorde att man kunde lyssna på radion utan hörlurar. Men pipiga var rösterna i den, minsann.

Liten röd radio, fast min hade ingen radio (internet)

Liten röd radio, fast min hade ingen klocka (internet)

Mamma skrev att hon förstod att jag hade fallit för denna lilla leksak för vuxna. Nej, inte alls – den hade från början varit helt avsedd för henne, men inte protesterade jag mot hennes domslut. Hon skrev att hon lekte med den då och då och skapade ljud i skällan på kvällen. Inte en enda svensk station hade hon lyckats hitta, men däremot en drös med tyska och engelska stationer. Mest glad var hon för att den hade precis samma röda färg som hennes morgonrock. Ja se kvinnor!

Pappa däremot tittade inuti radion och blev imponerad av hurpass få tekniska grejor det fanns i den – den var bara 2 till 5 centimeter stor på alla ledder och var ändå nästan tom inuti. Men väsnas kunde den.

Mamma tackade också för frimärkspengar som jag också hade lagt i paketet. Hon köpte nu frimärken ofta och litet i taget för att ge Ed omväxlande märken att samla på. Det var väl rart!

Mamma skrev i sitt brev hur illa alla tyckte om Olof Palme och hur äcklig han var med sitt ‘Vietnams sak är vår’ – vilket förstås avsåg Nordvietnam och Vietcongstyrkorna i södern. Hon skrev att det snabbt skulle låta annorlunda, om Amerika en dag beslöt att ta hem sina trupper från Europa

Men hon gillade Nixons tal, vilket av dem som hon nu avsåg. Hon tillade att hon sannerligen inte skulle vilja vara Amerikas president med så litet som denne hade att säga till om. Jag märkte av hennes brev att man lätt får en snällare uppfattning av politiker när de hör hemma långt borta.

Följande dag, den 30 januari, dömde domaren John Sirica de fem inbrottstjuvarna Virgilio González, Bernard Barker, James McCord, Eugenio Martinez och Frank Sturgis, tillsammans med organisatören av inbrottet G Gordon Liddy, till fängelsestraff för att ha brutit sig in i det Demokratiska partiets högkvarter i Vattenporten i Washington (se inlägg 2.766). Men detta blev ändå inte det sista ordet om oegentligheterna i president Nixons roll i kampanjen inför sitt lyckade återval år 1972.

Annonser
Published in: on 2016/11/12 at 04:07  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: