Inlägg 2.889: 9 – 11 feb 1973

Hästryggsbergsupplevelsebeskrivningen

Mamma berättade också en hel del om Elly de Broens ritt tillsammans med sin man från sydligaste Argentina till någonstans i de kanadensiska bergen uppe i norr. Hon var dotterdotter till Ebba de Broen, en av mammas bästa vänner i Nyköping, och hade skrivit rapporter i olika tidningar från sin äverntyrliga resa på hästryggen.

Detta kunde ha varit Elly de Broen och hennes man, men det var det inte (internet)

Detta kunde ha varit Elly de Broen och hennes man, men det var det inte (internet)

De hade startat i Ushuaia, med fullt av vaggande pingviner överallt, ridit mestadels uppe på bergsstigar i Andernas bergskedja i gränstrakterna mellan Argentina och Chile. Och så vidare i bergstrakterna i Bolivien och Peru och Brasilien och Colombia, alltid ute på landsbygden med så litet folk som möjligt. Och i ‘hög luft’ för att hålla sig friska.

Elly skulle ha kunnat fotografera sin man på hästrygg, men inte på den här bilden (internet)

Elly skulle ha kunnat fotografera sin man på hästrygg, men inte på den här bilden (internet)

Jag vet inte om de lyckades rida från Colombia genom sumpmarkerna till Panama eller om de hade fått nedlåta sig till att ta båt den lilla biten, men sedan red de hela vägen. Genom Panama och Costa Rica, genom Nicaragua och Honduras, genom El Salvador och Guatemala, och genom hela Mexiko. Att komma in i Amerika var komplicerat, för de hade nog för få eller kanske rentav för många papper att visa upp. Men det gick till slut och de red sedan på vandringslederna uppe på bergskedjan Sierra Nevada genom hela landet från söder till norr. Hur långt upp i Kanada de kom innan de gav upp för vinterkölden vet jag inte, och kanske inte de heller. Men efter denna ridning slog de sig till slut ner på en liten gård längst västerut i  Brittiska Kolumbia.

Jag vet inte hur Elly såg ut, så det här kunde kanske vara hon (internet)

Jag vet inte hur Elly såg ut, så det här kunde kanske vara hon (internet)

Det lät lätt och enkelt när mamma relaterade ritten, men det var en verklig strapats med allehanda äventyr och ständiga umbäranden. Vilda djur och våldsamma oväder stötte de på, mat fick bli när det blev, och hästarna var det viktigaste de hade att ta hand om. Jämfört med detta äventyr var de små, bekväma bussresorna som Ed och jag gjorde genom olika länder, fattiga och rika, enbart sinekurer. Och ändå avundades vi inte Elly och hennes man – var och en blir salig på sin fason.

Vi hade nu fått vinter, efterlängtad så till den himla milda grad, att när det kom till kritan – bussbokningen – så ville vi inte. Och bra var det, för på söndagen var det 10 grader kallt inne i Nya York, och det betyder 20 högt uppe i bergen, trots gassande sol. Och för att kika litet in i framtiden så blev det ösregn och varmt mitt i veckan därefter, så att snön uppe i backarna blev till vatten, som sedan frös till i köldknäppen därefter, så att man bara kunde åka skridskor på eländet. Och det var inte vår vintersport.

Annonser
Published in: on 2016/11/15 at 01:58  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: