Inlägg 2.895: 25 – 27 februari 1973

Korallpalmedevalveringen

Jag berättade här nyligen att jag den 31 januari 1973 flyttade cirka 17.500 kronor från mina föräldrars katastrofkonto i Nya York till Dresdner Bank i Frankfurt (se inlägg 2.886). Jag gjorde det för jag kände på mig att den amerikanska valutan snart igen skulle devalveras. Jag måste ha sysslat med annat efter detta, för jag lade inte ens märke till att det faktiskt skedde en justering av dollarns värde gentemot omvärlden redan den 11 februari, bara tolv dagar efter det att jag hade räddat undan en del av mina föräldrars pengar till Tyskland. Även om jag i dag inte kan få fatt i detaljerade uppgifter om devalveringen, så skrev jag i ett brev till Örebro den 25 februari att de 17.500 kronorna som jag nyss hade flyttat till Frankfurt redan hade stigit i värde till nära 20.000 kronor – därför att den svenska valutan automatiskt brukade följa den tyska. Inte illa!

Men allting rör på sig, fast inte i samma takt, och nu räknade jag med att den svenska valutan snart skulle glida neråt till ett värde något närmare dess värde före den 11 februari. Detta kraxade jag utan att ha haft något annat än en jäkla tur att stöda mig på.

I ett annat tidigare inlägg berättade jag att jag hade bandat en intervju med Olof Palme här i Amerika och skickat det till mina föräldrar för att visa hur sockersött han uppträdde i utlandet (se inlägg 2.890). Nu fick jag på tisdagen ett brev från mamma, där hon tackade för det intressanta bandet med Palme. Hon höll med mig om att han verkligen hade en annan ton inför utlandspubliken, men, skrev hon, den utfrågande journalisten var i snällaste laget: ”När Palme storvulet sade att man aldrig kan kuva ett frihetsälskande folk, så skulle utfrågaren naturligtvis ha passat på att fråga hur det är med Estland, Lettland och Litauen. Han skulle ha frågat om statsministern fann dessa nationer inte tillräckligt frihetsälskande.”

Olof Palme (internet)

Olof Palme (internet)

Hon blev litet arg på Palmes ”välsmorda svada”, men hon önskade att hon kunde tala engelska lika flytande som han. Det var intressant för henne att se hur rumsren Palme var när han inte var i Sverige.

Den stora korallstenen från S:ta Korset hade äntligen kommit fram! Det tog tre månader, men nu när det inte längre fanns någon Svenska Amerikalinjen med sina direkta fartyg som tog med postpaket, så fick de gå med vanliga lastfartyg med mellanlandningar i andra hamnar på vägen. Jag hade mina föraningar att någon gång i framtiden skulle säkert posten inte längre bry sig om allt krånglet med att sända sina paket till små destinationer som Sverige utan bara erbjuda flygbefordran – naturlgtvis som en stor, snabb förbättring till ett omöjligt pris.

Annonser
Published in: on 2016/11/18 at 08:12  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: