Inlägg 2.899: 11 – 15 mar 1973

Detroitaffärsresemarsmånadsmonotoniavbrottet

Ännu ett veckoslut med 5 graders värme och stadigt duggregn båda dagarna i Nya York. Det kunde kanske ha blivit kallt nog för ‘lätt snöfall’ uppe i bergen, men nederbörd skulle det bli överallt. Vi hade handgripligen fått erfara vad vatten betyder när man vill åka skidor, så vi backade ut ur den här tveksamma situationen. Nu var vi helt inställda på att skidorna snart skulle tas hem och läggas upp på hyllan i väntan på nästa höst.

Jag fick ett brev från mamma på måndagen, och hon berättade litet om vad min syssling Margareta Ernemark hade berättat för henne om min brylling Anna Ernemarks upplevelser. Hon var ju nygift med Howard Kendall från Ohio efter att ha träffat honom i Tyskland, och nu var de i Sverige för att plocka med sig till Amerika vad de ville ha av Annas pinaler i Stockholm – och naturligtvis festa en del, så som nygifta par ofta har för sed. Då passade Annas mormor på att dö, så Howard flög hem ensam – det var inte mycket bevänt för honom att stanna över begravningen av en för honom helt obekant mormor. Anna skulle komma till Amerika strax efter begravningen. Saker och ting har en förmåga att inte inträffa när det är lämpligt.

Marsmånaden går undan här i dessa rader, för inte mycket berättbart inträffade. Jo, jag reste ‘i affärer’ till Detroit, en storstad på gränsen till Kanada och  800 kilometer från Nya York fågelvägen – eller flygvägen, för det var ju så man reste då för tiden. Tänk att bara några decennier tidigare tog man tåget! Det var så där en 1.000 kilometer till Detroit med tåg, och även med ånglok tog det väl inte mer än 15 underbara timmar att komma dit i stil. Från Nya York klockan 18.00, säg, och då vore man i Detroit klockan 09.00 efter en god middag och en härlig natt i en bädd med nystärkta lakan, vaggad till sömns av klicketiklicket från skenskarvarna. Nej, nu flög man i stället dit som en fågel på en timme. Bråttom, bråttom!

Jag reste med min chef Ed Michels för att hålla en presentation av vårt dataprogram TCS, som du vid det här laget är rätt bekant med. Vi behövde inte förbereda någonting – jag kunde ha klarat av det hela på egen hand, men det skulle se ut som en riktig uppoffring av IBM att en chefsperson tog sig tid att komma med ända dit bort. Och att resa med Ed Michels var en uppoffring i och för sig – det var något som jag inte hade varit medveten om tidigare. Men nu fick jag uppleva det, och andra hade haft samma erfarenhet.

Annonser
Published in: on 2016/11/21 at 08:32  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: