Inlägg 2.908: 4 – 6 apr 1973

Semesterresesträckningsalternativsplanläggningen

Mammas glada iver inför resan till Arma di Taggia på Rivieran skapade en glad iver inför vårt eget äventyr som stod och väntade på Ed och mig snart därefter. Vi två satt nu om kvällarna vid matbordet och gjorde grovplanering med kartor och handböcker. Det var ett måste, för vi borde absolut boka flyget så snart som möjligt för att undvika utsålda situationer på såväl utresan som hemresan. Flyget var det enda vi tänkte boka, för alla detaljer under resten av vår resa skulle absolut förbli ett spännande äventyr – vilket det aldrig kan bli om man spänner fast onödiga detaljer i förväg.

Men till och med valet av flyg var hittills oavgjort och hörde därför än så länge till äventyret. Ett nytt alternativ till routen över La Paz hade kommit upp till diskussion. Vi kunde i stället flyga till Santiago i Chile. Där långt söderut skulle det i juni vara rent nollgradigt vinterväder, kanske till och med med snö på marken – vilket inte direkt lockade mig, så gissa vem som hade kommit på den idén!

Från vinterköld mot värmen norrut med tåg till Antifagasta. Sedan vidare med tåg upp i Anderna, genom ett hörn av Argentina och norrut in i Bolivien, österut till Paranafloden med byte från tåg till båt nerför floden till Iguassufallen. Därifrån, beroende på hur mycket tid vi hade kvar att leka med, antingen med flyg eller buss till S:t Paulus och Rio de Janeiro. Allt detta mitt i vintern, men på dessa breddgrader borde det inte vara kallt någonstans.

Jag höll fortfarande på med att få tag i tågtidtabeller – inte för att se när tågen gick, bara om tågen gick över huvud taget – och det var inte alls lätt i den delen av världen. Men hur som helst måste vi få veta vart vi skulle flyga för att sätta igång äventyret.

Lördagen var den sista dagen med köttfri diet. Veckan hade gått över förväntan bra. Alla människor i Amerika hade förstås inte slutat äta kött – många brydde sig inte om påfundet, och andra var säkert totalt handfallna utan att ha en idé om hur man kunde äta mat som inte var kött. Men vi var tillräckligt många för att skapa topprubriker i dagstidningarna med långa reportage. Nu väntade vi bara på veckotidningarnas intervjuer.

Själva hade vi ätit fisk flera gånger. På den avslutande söndagen stekte jag makrill, och den åt vi med stuvad spenat. Jag kokade ett helt paket med 300 gram färsk spenat, och när den var färdig, fanns det bara litet kvar av den på bottnen i pannan. Efter fem sekunder i blandaren och åtta minuter i en gryta med litet smör och kryddor var spenaten färdig. Makrillen var härlig med litet citron över, men jisses, 16 kronor för tre makrillar – det var dyrare än fint kött, fast det var godare som omväxling, tyckte vi båda.

Stekt makrill med stuvad spenat (internet)

Stekt makrill med stuvad spenat (internet)

 

Annonser
Published in: on 2016/11/29 at 06:33  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: