Inlägg 2.915: 29 apr 1973

Sistadagsviaduktbanetågreseobemärktheten

Hur ‘firade’ vi då nedläggandet av denna 95-åriga viaduktbana? Jo, vi tog vårt vanliga tunnelbanetåg nummer 2 upp till 149:e gatan och Tredje avenyn, klättrade upp till gatuplanet och vidare upp till viaduktbanans plattform. Jag har mina egna bilder från den här dagen i ett album, som jag nu i skrivande stund inte har lyckats hitta i allt mitt bråte. Men en dag skall jag väl få fram dem, och till dess får några internetbilder duga.

Tredje avenyns viaduktbanas plattform på 149:e gatans station, Nya York, 1965 (internet)

Tredje avenyns viaduktbanas plattform på 149:e gatans station, Nya York, 1965 (internet)

Det kanske verkar som om jag var en kännare av denna viaduktbanelinje. Icke så! Vad jag kan komma ihåg, så hade jag under nära tio år i Nya York aldrig varit någonstans i Bronx bortsett från åtskilliga besök hos Eds familj, och då blev det bara Frimansgatans viaduktbanestation – en ‘vanlig’ station på tunnelbana linje 2 – och gatorna därifrån till Ritterplatsen (se inlägg 799) och kanske litet runt om i den trakten. Den nu utdömda viaduktbanan på Tredje avenyn i Bronx blev jag först bekant med nu på dess avslutningsdag.

Om jag hade väntat mig en blåsorkester på plattformen denna dag, så hade jag blivit grymt besviken. Det var en vanlig viaduktbaneplattform som alla andra. Jämfört med en vanlig söndag var där kanske några flera passagerare och kanske dessa granskade de gamla svartbruna vagnarna litet extra. Men det fanns ingenting som avslöjade att detta var sista dagen för allting häruppe.

Vi satte oss i den främsta vagnen för att under färden norrut kunna se viaduktbanan framför oss. Och så gav sig vårt tåg iväg. När jag skriver detta, låter det kanske som om vi åkte med det allra sista tåg som någonsin kom att gå på den banan. Men nej, det var bara ett av de reguljära tågen på en söndag. Cirka tio minuter senare skulle det gå ett till, och så skulle det fortlöpa under hela dagen. Jag kan inte säga ‘till dagens slut’, för även om trafiken på alla Nya Yorks spårbundna trafikmedel tunnades ut under småtimmarna, så fortsatte den oavbrutet under natten. Men något visst klockslag måste i alla fall ha fastställts som slutet på den 29 april 1973 vad Tredje avenyns viaduktbana anbelangar. Det var då som det obevekligen sista tåget skulle gå – och Ed och jag var inte därute såpass sent.

Ett tåg söderut sett från Tredje avenyns viaduktbanas Williamsbridges station, Nya York, 1965 (internet)

Ett tåg söderut sett från Tredje avenyns viaduktbanas Williamsbridges station, Nya York, 1965 (internet)

Mycket litet har jag att berätta om vår resa fram och tillbaka. Ed underhöll mig med gamla minnen av sådant som passserade oss utanför tågets fönster. När vi kom till Gevärskullevägens ändstation gick vi ut på plattformen ett tag tills det var dags att göra återresan. Ed hade försäkrat mig om att det inte fanns någonting alls av intresse att se på om vi hade gått ner på Gevärskullevägen och vandrat omkring där.

Tredje avenyns visduktbana sedd söderut från 169:e gatans station, Nya York, 1965 (internet)

Tredje avenyns viaduktbana sedd söderut från 169:e gatans station, Nya York, 1965 (internet)

Annonser
Published in: on 2016/12/10 at 06:25  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: