Inlägg 2.917: 30 apr – 8 maj 1973

Bryllingflyttningsbestyrrapporteringen

På samma dag som Nixon satte eld på denna gigantiska valborgsmässobrasa, så utnämnde han också sin försvarsminister Elliot Richardson till att bli den nye justitieministern och gav honom som hans första uppgift tillsättningen av en advokat enkom för att ta hand om den pågående utredningen av inbrottet i Vattenporten. Det var viktigt att denne advokat skulle stå helt utanför justitiedepartementets gängse hierarki.

Mamma och pappa flög iväg till Italien på lördagen den 5 maj. Jag visste bara att det skulle ske, men jag gladde mig med dem över att det blev av nu när pappas verksamhet hade kommit igång igen. Post från Italien väntade jag mig inte, i varje fall inte på en lång tid framöver.

Ett par dagar senare fick jag däremot ett brev från min brylling Anna Ernemark – fast hon hette egentligen Anna Kendall numera. Jag fick veta att hennes man Howard hade fått ett jobb på ett företag som hette Computer Peripherals. Detta konstiga namn betydde egentligen ‘Datamaskinkringutrustning’, vilket för mig lät ännu konstigare men innefattade alla de grunkor som man kunde koppla till en datamaskin för att dra verklig nytta av den. Det betydde att hennes man nu sysslade med saker och ting som direkt konkurrerade med min firma. Fast ingen rädsla här – jag tror inte att IBM ens brydde sig om Computer Peripherals.

Hur som helst så låg Howards firma i närheten av Detroit, och de skulle bosätta sig i den lilla staden Rochester. Den hade byggts samman till att bli en förstad till Detroit, från vars centrum det tog 30 minuter att köra. Hon berättade att de hade hyrt en lägenhet med heltäckande mattor och med tvättmaskin i källaren – ja, det var just dessa två detaljer som hon lade fram – och jag får väl anta att det var i samma stad som Howard skulle arbeta. I sitt brev lät hon glad över att ha fått en fast punkt i tillvaron, men mellan raderna tyckte jag mig ana en gnutta av hemlängtan till Sverige. Jag kunde bara hoppas att hon snabbt skulle komma in i sin nya tillvaro.

Jag rådde henne – jag råder alltid alla människor om allting – att ta ett arbete och inte gå hemma och sköta hushållet hela dagarna, för det skulle säkert driva en ung svensk aktiv dam tokig. Jag hade förstås Lisbeth Karlssons erfarenhet i tankarna (se inlägg 295).

I Detroit var det ju som DaNi och jag år 1963 stannade till på vår väg hem från Chicago för att hälsa på Lisa Volk, min medpassagerare på Kungsholm (se inlägg 63-64). Mitt årliga julkort till henne hade ett år returnerats, då adressaten hade avflyttat utan att lämna eftersändningsadress – men nu hade jag minsann fått nya vänner i Detroit!

Annonser
Published in: on 2016/12/13 at 00:17  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: