Inlägg 2.921: 17 – 18 maj 1973

Sanktludvigförslagsammanjämkningsdiskusionerna

Det kom rätt plötsligt på, men mitt på torsdagen flög jag iväg till S:t Ludvig (eng. St Louis) i Missouri mitt i landet. Där låg den stora flygplanstillverkaren McDonnell/Douglas – det var de som hade tillverkat alla de DC-8:or, DC-9:or och DC-10:or som jag hade flugit med under årens lopp – och IBM höll just på med att tota ihop ett stort förslag till en rejäl köporder för dem att skriva under, naturligtvis efter att de också hade fått ha ett ord med i laget. IBM i S:t Ludvig hade inte hört talas om vårt TCS-program förrän två veckor tidigare, och mitt uppdrag var nu att hjälpa mina kolleger där borta att avgöra om TCS skulle passa ihop med deras stora förslag. Nu var det bråttom, för förslaget skulle lämnas över inom bara några veckor.

Jag fick själv ringa upp och boka mitt plan, och American Airlines hade ett direkt flyg till S:t Ludvig nu rätt efter lunch – medan min återresa fick bli med TWA. Hopp in i en taxi, och iväg bar det till La Guardia. I S:t Ludvig var det förstås också taxi, till fabriken, som låg rätt nära flygplatsen. Detta verkade vara praktiskt – när de hade fått ett plan färdigbyggt så kunde de helt enkelt rulla över det till den flyglinje som hade köpt planet. Det kunde då sättas in i trafik vid nästa avgång från S:t Ludvig.

Internetbild tagen på S:t Ludvigs flygplats 7 dagar innan jag var där, 1973 (internet)

Internetbild tagen på S:t Ludvigs flygplats 7 dagar innan jag var där, 1973 (internet)

McDonnell/Douglas hade försett IBM med ett eget litet försäljningskontor rätt i deras egen jättestora kontorsbyggnad, något som var bra för båda parterna.Och där kunde alla vi IBM:are diskutera TCS för att tillsammans avgöra om det skulle vara bra att ta med TCS i det stora förslaget – eller om det vore bättre att göra TCS till ett separat förslag.

Vi höll på med detta till en bit in på kvällen. Då insåg vi att vi måste fortsätta att nosa runt i detaljerna en bit till och slog därmed igen butiken för att åter träffas på fredagen. Jag fick ett rum på ett stort hotell – Hilton eller vad det nu var – och nästa morgon var jag tillbaka hos dem. När vi tillsammans hade avgjort att vi skulle baka in TCS i deras stora förslag, så kunde jag ge mig av hemåt. Mitt plan skulle gå klockan 17.45, och för att nå det krävdes farten av en gepard eller en Ed Michels. Jag satt i en skruttig taxi i rusningstrafiken, hoppade ur taxin klockan 17.40, fann ut var planet stod, rusade genom den välsignade säkerhetskontrollen och sedan till avgångsporten – som var stängd. Tjänstemannen tittade ut och såg att jag hade en chans om jag tog trappan ner till plattan och sedan trappan upp till planet. Ombord hamnade jag omedelbart bakom första klass. Stolen var vräkig första klass men middagen var sober ekonomiklass. Planet mellanlandade i Pittsburgh på sin väg till Nya York.

Annonser
Published in: on 2016/12/15 at 00:29  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: