Inlägg 2.924: 24 – 25 maj 1973

Gravsmyckningshelgsvästrarevetutflyktsstarten

Jag hade lömskt tänkt sova ut ordentligt nästa morgon efter den verkligt långa arbetsdagen, men jag var ändå uppe och åt frukost med Ed i vanlig ordning – och sedan brydde jag mig inte om mera sömn. Därför dök jag oväntat upp på mitt kontor i vanlig ordning, och innan jag ens hann titta in till Ed Michels för att rapportera om hur det hade gått i S:t Ludvig så ringde min telefon – från S:t Ludvig. De hade förstås redan fått ihop ännu flera frågor för mig.

Det var då som jag lärde mig att om man är alltför tillmötesgående och hjälpsam så skapar man något som inte alls underlättar livet för mottagaren – man ger honom hjärnlättja. Den gör att han i stället för att låta sitt eget huvud lösa livets små gåtor så frågar han helt enkelt någon som redan vet svaret. Och efterhand blir han oförmögen att klara av ens de enklaste problem på egen hand.

Jag tror att jag fick tre samtal från S:t Ludvig bara den dagen. Inte för att jag misstyckte – dels var de alla så rara och trevliga och dels reste sig kammen på mitt huvud över hur duktig jag var.

Men torsdagen och fredagen gick fort, och sedan kom den långa gravsmyckningshelgen, som Ed och jag hade gjort upp att fira med att köra ut till Västra Revet i Florida. Ed hade aldrig varit där, men jag själv hade varit där hela tio år tidigare under en sagolik vecka (se inlägg 83-86).

Jag hade bokat oss på ett plan från Kennedyflygplatsen klockan 21.00 på fredagen till Miami med National Airlines. Det var den som hade försinkat oss och sedan fått stå för våra två nätter och måltider i Miami år 1969 (se inlägg 1.680-1.683). Nu hade väl deras sexiga annonsering på TV – ”Jag är Cheryl, flyg mig!” – vilken, som avsikten var, sublimerats i form av två flygbiljetter. Och lika gott det – ett flygplan är ett flygplan, vem det än tillhör. Klicka gärna här för ett par mjuka minuter med Cheryl och National Airlines.

Annons för National Airlines (internet)

Annons för National Airlines (internet)

Medan Ed och jag packade det lilla vi behövde, inklusive våra två luftmadrasser, hade vi TV:n på och hörde då att den nyutnämnde fast inte ännu tillsatte justitieministern Elliot Richardson hade utnämnt den tidigare kronjuristen Archibald Cox till att vara den specielle åklagaren i Vattenportsärenden (se inlägg 2.917).

Archibald Cox (internet)

Archibald Cox (internet)

Så bar det iväg till flygplatsen. Vi kom dit en god timme före avgången. Att den blev en timme försenad på grund av ett tekniskt fel gjorde ingenting. Klockan 22.00 fick vi luft under vingarna, och klockan 01.00 var vi i Miami, fick vår hyrbil och körde söderut. Vi åt en hamburgare på vägen och tog sedan in på ett motell i Hemmanet, dock inte samma motell som jag anlitade på sommaren 1963 (se inlägg 83). Omväxling förnöjer.

Annonser
Published in: on 2016/12/16 at 01:58  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: