Inlägg 2.925: 26 – 27 maj 1973

Västrarevetsåterupplevelsestingrockstillägget

Trots att klockan säkert hade varit 03.00 innan vi hade kunnat krypa till sängs kvällen före, vaknade vi pigga som mörtar redan vid 08-tiden på lördagsmorgonen. Vi körde i behagligt mak över kedjan av korallöar ända ut till Västra Revet. Det var förstås samma upplevelse för mig som det hade varit år 1963 (se inlägg 82-83), men nu var det ännu roligare, för nu var vi två. Det tycktes ha blivit mycket mera bebyggelse längs vägen  sedan förra gången.

Naturligtvis körde jag raka vägen till Atlantsträndernas motell. Under min vecka 1963 hade detta varit min hemvist, men nu var det tyvärr fullbelagt. Inte så konstigt, för nu var det ju en långhelg – men glädjande nog hade motellet vägg-i-vägg rum lediga. För bara 55 kronor fick vi ett med två jättesängar och dusch – som vi inte använde, för det fanns uteduschar intill den enorma simbassängen. Precis som på Atlantstränderna hade det på tomten en brygga med en trätrappa ner i vattnet, och på våra luftmadrasser kunde vi nu skvalpa omkring i timmar i den härligt varma Atlanten. Förra gången hade denna sorts badliv för en nyanländ svensk varit en obeskrivligt underbar upplevelse. Nu hade jag emellertid under årens lopp upplevt samma varma vatten på andra ställen, som till exempel S:ta Korset, så nu var det inte lika fantastiskt som då. Men visst hade vi det skönt.

Ed och jag promenerade runt i Västra Revet, som fortfarande var samma rara lilla stad, och med mina nu tio år mera erfarna ögon upptäckte jag att det var en påfallande gay atmosfär överallt – inte bara i den avskilda solbadssektionen för herrar uppe på Atlantsträndernas tak (se inlägg 85). Och i kvällningen åt vi en härlig middag på en fiskrestaurang.

Jag hade planerat att vi skulle bo i Västra Revet under två nätter, men vi hade mera eld i stjärten och gav oss därför iväg redan tidigt nästa morgon. Mitt bland öarna såg vi från vägen en trevlig badstrand, och där stannade vi i flera timmar. Den påminde om vår strand i S:ta Korset, fast här var vi inte ensamma och var därför tvungna att svepa in oss i textilier. På stranden fick jag syn på en decimeterstor bit av ett bildäck skvalpa omkring i strandkanten. Jag var nog litet misstänksam, för jag använde ett hörn av min luftmadrass till att knuffa gummibiten upp ur vattnet.

Stingrocka (internet)

Stingrocka (internet)

Det visade sig att jag hade gjort rätt i att vara försiktig – det var en liten stingrocka, något som jag aldrig förut hade sett och ännu mindre vetat vad det var. Ed visste att det var en fisk som var giftig i stjärten – jag skulle akta mig för att röra vid den! Vi återförpassade den snabbt till Atlanten.

Annonser
Published in: on 2016/12/17 at 05:40  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: