Inlägg 2.929: 31 maj 1973

Tågpassionsläggningsärftlighetsavslöjandet

I sitt brev berättade mamma att deras lägenhet i Arma di Taggia låg ganska nära järnvägen, och hennes beskrivning av detta berörde hennes tågtokige son, alltså mig, såpass nära att jag helt enkelt måste relatera hennes ord verbatim:

”Till närmaste granne hade vi tåget. Det är nog så, att bor man på Rivieran, så bor man ihop med tåget, för spåret följer hela kusten. Dessutom hade vi stationsbyggnaden inte långt från vårt hus. Och det kom tåg! Långa och korta, persontåg och godståg. Snälltågen bara visslade och susade förbi, andra stannade, väntade på möte och satte sig sedan suckande i rörelse.

Mina föräldrars utsikt över stationen, Arma di Taggia (1973)

Mina föräldrars utsikt över stationen, Arma di Taggia (1973)

”Jag trodde att vi skulle ligga vakna i fjorton dagar, men ingalunda så. Snart sov vi som barn, medan det tutades och ropades i högtalarna och dånades iväg. Men på dagarna, när pappa vilade på balkongen, hade han så roligt med att följa tågen att jag förstod varifrån din tågpassion stammade. Den fanns tydligen latent hos pappa, och nu blommade intresset upp för fullt. Jag tror att pappa nu saknar sin vän tåget.”

En dag i Arma di Taggia blev ett av pappas ögon blodigt. Det fanns en läkare med på resan, men pappa ville inte konsultera honom. Ögat blev bara värre, blodigt omkring hela pupillen, och under den syntes det en blodig klump. Då gick pappa till doktorn, som faktiskt blev imponerad av kärlbristningen men sade att det var ingenting farligt och gav honom några droppar.

Det kom att ta flera veckor för pappa innan rodnaden i ögat försvann, men han kände inget obehag och synen  förblev oförändrad under hela historien.

En dag åkte pappa tillsammans med en annan rotarian i resegruppen till en Rotarylunch i San Remo, och då deltog mamma i en utflykt till en näraliggande by som hette Gamla Bussana (ita. Bussana Vecchia). Den hade legat där på en bergstopp sedan andra hälften av det 9:e århundradet, men de flesta byggnaderna stammade från 1400-talet. Vid en kraftig jordbävning den 23 februari 1887 dödades där över 2.000 människor och de flesta husen skadades svårt. Det beslöts då att en ny by, kallad Nya Bussana (ita. Bussana Nuova), skulle byggas nere vid havet och att de överlevande skulle flytta dit.

Gamla Bussana förklarades obeboeligt och låg sedan öde, tills flyktingar från södra Italien år 1947 olagligt bosatte sig där. Därför sprängde polisen på 1950-talet sönder alla trappor och tak i byn. Icke desto mindre beslöt i början av 1960-talet ett antal konstnärer från runtom i Europa att där skapa en internationell konstnärsby. De lappade ihop några av husen och förde ett ideellt konstnärsliv i den gamla byn utan elektricitet, vatten och avlopp.

Typisk gata i Gamla Bussana (internet)

Typisk gata i Gamla Bussana (internet)

Annonser
Published in: on 2016/12/20 at 07:16  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: