Inlägg 2.934: 20 jun 1973

Sydamerikaresestormaktspresidentavgångsammanhanget

I samband med alla dessa blodprov passade jag på att verifiera att jag hade blodtyp B+, vilket jag fick veta vid sjukhusbesöket efter min skoterolycka 15 år tidigare (se inlägg 179) och inte hade blivit påmind om sedan dess. Ed hade gett blod för inte länge sedan, så han visste mycket väl att han hade den användbara blodtypen O+. Detta betydde att jag inte kunde ge honom blod, även om det skulle behövas, medan hans blod skulle kunna rädda livet på mig. Lyckligtvis kom vi aldrig att hamna i en situation där detta faktum skulle bevisas – trots att vi nu var på väg ut till Sydamerikas djungler med sina blodtörstiga tigrar och giftiga spindlar och vad annat oknytt vi skulle råka ut för där.

Vi var också medvetna om att vår resa kunde leda till storpolitiska omvälvningar. När Ed och jag förra gången var i Sydamerika tvingades president de Gaulle att avgå. Detta inträffade klockan 12.00 fransk tid den 28 april 1969, den dag då Ed och jag klockan 06.00 lokal tid låg djupt sovande i Cuzco i Peru (se inlägg 1.743). I det ögonblicket var de Gaulle säkert trött på sitt jobb, och vi var trötta efter två långa bussresor dagen före. Nu, fyra år senare, gällde frågan om president Nixon skulle följa president de Gaulles exempel.

Presidenterna Charles de Gaulle och Richard Nixon, Paris, 1968 (internet)

Presidenterna Charles de Gaulle och Richard Nixon, Paris, 1968 (internet)

Allt var nu klart för oss att ge oss iväg på fredagskvällen. Pass, flygbiljetter, resecheckar, dollarkontanter, skröplig karta, pennor och papper i fickorna på oss och kläder och slikt i väskorna med oss, allt redo.

Jag har funderat mycket över huruvida jag här skulle beskriva våra detaljerade planer nu före avresan. De skulle hjälpa dig genom att få samma begrepp om geografin som vi hade – men samtidigt ville jag inte beröva dig de överraskningsmoment som säkert skulle komma. Men om jag bara inte släpper in någon okänd framtida verklighet i vad jag skriver, så kommer du ju att få avnjuta samma överraskningar som vi själva. Vad som nu följer är en kopia ur mitt brev, daterat den 20 juni 1973, till Örebro och visar alltså exakt vad våra planer var före vår avresa. På så sätt blir våra överraskningar dina överraskningar.

”På fredagen klockan 22.00 går Braniffplanet till Miami och vidare till Lima, där vi skall vara klockan 06.30 på lördagen. Efter fyra timmar där fortsätter vi till La Paz, igen med Braniff. Vi kommer dit vid 14-tiden och tillbringar sedan natten där. Vi skall där acklimatisera oss på 3.500 meters höjd över havet. På söndag morgon tidigt tar vi ett tåg till Cochabamba, vilket ligger österut på 2.600 meters höjd. Tåget kommer dit vid 17-tiden, och vi kommer att stanna i Cochabamba bara över natten. Sedan blir det mera obestämt.

(fortsätter)

Annonser
Published in: on 2016/12/22 at 01:09  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: