Inlägg 2.936: 20 – 22 jun 1973

Sydamerikareseförberedelsenödvändighetsinköpen

Innan jag skickade iväg brevet till mina föräldrar, möjligen det sista som de skulle få från mig innan jag blev uppäten av en tiger och samtidigt stungen till döds av en spindel, lade jag till ett par ovidkommande observationer. Om jag skulle lyckas återvända levande, så kunde det hända att jag skulle få flyga i affärer till Winnipeg i Kanada. Jag tillade att även om det kanske kunde låta som skryt, så var att flyga i affärer inte fullt så glamoröst och roligt som det lät. En långresa, som man annars gjorde för egna pengar under sin egen knappa semester, förvandlades då till en sysselsättning som luktade arbete. Efter mina tre resor till S:t Ludvig stannade jag hellre kvar på Manhattan än flög iväg någonstans. Detta lät väl som överord, men det var faktiskt vad jag kände.

Jag slutade mitt brev med att mina föräldrar skulle få träffa mig på kvällen den 18 november och att de skulle utnyttja alla de 45 dagar som deras flygbiljetter erfordrade. Vas jag nu menade med det.

Och så gick det ytterligare två arbetsdagar. Tankarna var helt absorberade av den stundande ledigheten på ett sätt som de aldrig kunde bli av en strandsemester.

Den här broschyrkartan tycker jag om, för den saknar helt sådana dumheter som landgränser. Den visar flygplatserna i La Paz och Rio de Janeiro, för dem behövde vi ju för att komma dit och därifrån. Och även några av de platser som vi hade i våra planer, vare sig vi skulle lyckas komma dit eller inte.

Kartan över Sydamerika utan landgränser (broschyr)

Kartan över Sydamerika utan landgränser (broschyr)

Vår resa hade naturligtvis föregåtts av sådana trivialiteter som inköp av flygbiljetter och resecheckar. Biljetterna köpte vi förstås tillsammams på en lördag flera veckor i förväg på Braniffs kontor på Femte avenyn i Rockefellercentret.

Ed framför kontoret på Femte avenyn där vi köpte våra flygbiljetter (1973)

Ed framför kontoret på Femte avenyn där vi köpte våra flygbiljetter (1973)

Jag har inte kvar själva biljetterna att visa upp  – bara något som skulle ha kunnat vara ombordstigningskort om de bara hade haft ett datum på sig.

Vad vi fick ihop med våra flygbiljetter (1973)

Det som vi fick ihop med våra flygbiljetter (1973)

Resecheckarna köpte vi på själva avresedagens lunchtimme. Vad praktiskt det var att vi nu båda arbetade mitt i staden på gångavstånd till allting! Vi köpte vardera precis samma antal av samma valörer av resecheckar, nämligen  2 à 437 kronor, 4 à 218,50 kronor, 4 à 87,40 kronor och 2 à 43,70 kronor. Samma totalsumma på 2.185 kronor för var och en av oss eller 4.370 kronor tillsammans.

Kvittona på våra resecheckar (1973)

Kvittona på våra resecheckar (1973)

Annonser
Published in: on 2016/12/22 at 06:54  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: