Inlägg 2.938: 23 jun 1973

Limaankomstflygplansavstigningsprocedurerna

Väl nere på plattan kunde vi äntligen se hur flygplanet såg ut – det som hade tjänstgjort som vårt hem under de senaste nio timmarna. Nu i dagsljuset såg vi att det hade en röd topp och en ljusbrun botten – snyggt! Vi fotograferade varandra med det som bakgrund. Först tog Ed sin bild med mig i mitten – och med flygplansnosen bakom. Eftersom han fotograferade, stod jag där med bägge tygpåsarna, som hade utgjort vårt handgepäck i kabinen.

Jag själv efter nerstigningen från planet, Lima (1973)

Jag själv efter nerstigningen från planet, Lima (1973)

Sedan tog Ed över tygpåsarna, och vi flyttade oss för att få ett annat perspektiv på planet. På bilden syns han långt ute till höger. Folksamlingen nedanför trappan utgjordes mest av släkt och vänner som hade kommit ut till flygplatsen för att ta emot resenärerna. Men jag hade minsann aldrig förr sett en mottagningskommitté ute på plattan alldeles intill flygplanet.

Ed till höger efter nerstigningen från planet, Lima (1973)

Ed till höger efter nerstigningen från planet, Lima (1973)

Vi visste att vi hade fyra timmar på oss här i Lima, innan vårt nästa plan skulle avgå till La Paz. Om vi ville, kunde vi sitta i en transithall utan att gå igenom pass- och tullformaliteterna. Detta hade vi redan tänkt på, och det ville vi absolut inte göra. Eftersom vi hade varit i Lima tidigare, så visste vi att vi lätt kunde komma in till staden på en halv timme, så det valde vi förstås att göra.

Efter att ha valt ‘immigration’ – motsatsen till ‘transit’ – så kom vi till en upplysningsdisk, som gav oss mycket mera än upplysningar. Vi hade gjort upp att Ed skulle växla in en av sina minsta resecheckar för småutgifter under förmiddagen, och det kunde minsann upplysningdisken göra. Ed gav dem en resecheck på 43,70 kronor – eller 10 dollar – och fick 431 peruanska soles i utbyte. En sol var alltså värd en svensk tioöring.

Ed vid upplysningsdisken, Flygplatsen, Lima (1973)

Ed vid upplysningsdisken, Flygplatsen, Lima (1973)

De gav oss också var sin blankett från Perus riksbank för att redovisa hur mycket pengar vi hade med oss till Peru, i resecheckar och i kontanter. När jag tog fram min portmonnä för att se för att se hur mycket jag hade i amerikanska slantar, så sade de att vi bägge lika så gott kunde skriva 53,44 kronor – eller 12 dollar – och då blev det mycket enklare.

Riksbanksblanketten med våra medförda rikedomar, Flygplatsen, Lima (1973)

Riksbanksblanketten med våra medförda rikedomar, Flygplatsen, Lima (1973)

Tygpåsarna var ändå enklare. De tittade inte ens i dem utan klistrade genast på den här lilla tullappen som bevis på att allt var i sin ordning.

Tullkontrolletikett, Flygplatsen, Lima (1973)

Tullkontrolletikett, Flygplatsen, Lima (1973)

Vi ställde in tygpåsarna i ett förvaringsskåp för att bli av med dem under de här timmarna, och sedan gick vi ut för att ta bussen in till Lima.

Annonser
Published in: on 2016/12/23 at 07:08  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: