Inlägg 2.944: 23 – 24 jun 1973

Nattbussreselandskapsupplevelseavsaknaden

Efter att ha funderat noga på saken beslöt jag mig för att trots allt köpa biljetter för nattbussen på söndagskvällen. Det var billigt – biljetterna kostade nästan ingenting. Och så gick jag glad i hågen tillbaka till Ed på hotellet.

Han låg fortfarande till sängs men kunde nu tänka både klart och på mat. Ja, mat – den detaljen hade jag helt glömt bort i villervallan och den tunna luften. Min mage, som hade skrikit högt på planet när den inte hade fått någon ordentlig mat, hade hållit tyst alltsedan vi steg av planet. Båda av oss mådde då tjuvtjockt, och då har man inte lust för någon aptit. Men nu i sin ensamhet – och sitt sängläge – hade Ed kvicknat till och faktiskt börjat bli litet hungrig. Det smittade genast av sig, så vi gick ner till matsalen och åt middag. Vi var kanske litet försiktiga i början, men det heter ju att aptiten kommer medan man äter och vi åt riktigt gott. Till maten drack jag mineralvatten, medan Ed – tvärt emot mina bästa råd – drack öl.

Etiketten på mitt mineralvatten, Hotell Sucrepalatset, La Paz (1973)

Etiketten på mitt mineralvatten, Hotell Sucrepalatset, La Paz (1973)

Etiketten på Eds öl, Hotell Sucrepalatset, La Paz (1973)

Etiketten på Eds öl, Hotell Sucrepalatset, La Paz (1973)

Ed tände inte på idén med nattbussen – han tyckte att vi skulle missa så mycket sevärt om vi passerade genom Bolivien nattetid. Och det hade han ju rätt i. Men det var hela diskussionen. Vi var trötta och gick till sängs snart efter middagen.

Därför vaknade vi tidigt på söndagsmorgonen. Vi hade sovit gott och var nu helt pigga – så länge vi låg till sängs. När vi kravlade oss upp i nattmörkret, ville kroppen genast lägga sig ner igen. Så vi låg kvar och diskuterade vad vi kunde göra för att undvika nattbussen. I Amerika skulle jag förstås ha valt att själv köra en hyrbil från Hertz eller Avis, men att göra något sådant här i La Paz kom jag inte ens att tänka på – mitt huvud fungerade inte bra i såpass tunn luft.

Däremot kom Ed på en tanke. Vi kunde kanske försöka resonera med en taxichaufför ute på gatan om ett drägligt pris för en körning till Cochabamba? Det borde inte vara omöjligt, eftersom allt annat här verkade vara så billigt.

Utmärkt förslag! Det stod en hel rad med taxibilar och väntade utanför hotellet och jag steg fram till en av dem. Nej, han hade tyvärr inte tillstånd att köra utanför La Paz, Jag försökte en annan längre bak i kön. Samma resultat – det var olagligt att göra det.

Jag stod väl där och såg villrådig ut, när en ung man steg fram till mig och undrade på god engelska om jag behövde en skjuts. Javisst, sade jag, fast ända till Cochabamba, och taxibilarna …

”Jag kan köra er till Cochabamba”, sade han, ”och jag har en bra bil. Den står här borta – kom med mig och titta på den!”

Annonser
Published in: on 2017/01/02 at 20:52  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: