Inlägg 2.950: 24 jun 1973

Hotellrumsutsiktsvälhållenhetsintrycksförtjusningen

Påverkad av den tunna luften, som även jag var här i Cochabamba – trots att den var väsentligt tjockare än i La Paz – så var jag frestad att följa Eds exempel och handlöst kasta mig ner på min säng och vila. Men jag hade redan sett utsikten från vårt rum, och den kunde inte vänta. Vi bodde högst upp i en skyskrapa, där endast ett par vita kyrktorn lyckades överflygla oss, hela fyra trappor upp. Som från de flesta av våra hotellrum hade vi nedanför oss ett till synes helt oorganiserat gytter av bostadshus, skjul, verkstäder, garage och bakgårdar. Men det ovanliga här var att allt var så helt och rent – de korrugerade plåttaken var inte rostiga, väggarna hade ingen påmålad graffiti, och inga trasiga cyklar låg omkringslängda. Allt var snyggt och välputsat. och här är en bild som jag tog genom vårt stora fönster.

Utsikten från det stora fönstret på vårt rum, Grand hotell Ambassadör, Cochabamba (1973)

Utsikten från det stora fönstret på vårt rum, Grand hotell Ambassadör, Cochabamba (1973)

Men vi hade också ett fönster längst fram på den högra sidoväggen, och genom det kunde jag titta ner på Spaniengatan söderut, alltså den på vilken vi hade kommit åkande i taxin. Jag tog förstås en bild genom det fönstret också. Den utsikten kunde inte alls mäta sig med den rakt fram, och det skrämde mig att se hur mörkt det redan verkade vara därnere i den smala, mörka gatan. Vi måste ge oss av på momangen för att komma till busstationen innan det blev helt mörkt.

Utsikten från sidofönstret på vårt rum, Grand hotell Ambassadör, Cochabamba (1973)

Utsikten från sidofönstret på vårt rum, Grand hotell Ambassadör, Cochabamba (1973)

De fem minuternas vila medan jag fotograferade hade återväckt Ed och gett honom ny energi. Vi gav oss genast iväg. Portieren sade att vi mycket väl kunde få litet eftermiddagste i matsalen, så vi begav oss först dit. Det var en förfinad lokal, något påminnande om matsalen på min barndoms stadshotell. Vi satte oss och beställde in en thé complet, och medan vi väntade tog jag en bild av Ed vid vårt bord.

Ed väntar på vår thé complet i hotellmatsalen, Cochabamba (1973)

Ed väntar på vår thé complet i hotellmatsalen, Cochabamba (1973)

Snart avklarat – vi fick var sin kopp te, ett par wienerbröd och några småkakor, och här är notan på 2,62 kronor. Sedan gav vi oss snabbt iväg.

Räkningen för vårt eftermiddagste på hotellet, Cochabamba (1973)

Räkningen för vårt eftermiddagste på hotellet, Cochabamba (1973)

Så snart vi hade kommit ut på Spaniengatan tog Ed den här bilden av mig – men framför allt av vårt hotell längre bort på vänster sida med namnet ‘AMBASSADOR’ i vertikalt uppsatta vita lampor på fasaden.

Står på Spaniengatan med vårt hotell en bit bort, Cochabamba (1973)

Står på Spaniengatan med vårt hotell en bit bort, Cochabamba (1973)

För att komma till busstationen skulle vi helt enkelt följa Spaniengatan nio kvarter söderut, och där skulle busstatione ligga omedelbart till höger in på Aromavenyn (spa. Avenida Aroma). Dit var det en halvannan kilometer lång promenad, under vilken vi skulle passera 14:e Septemberparken – det var den med alla familjerna – och vid den låg S:t Sebastians Metropolkatedral (spa. Catedral Metropolitana de San Sebastian), som är med på det här vykortet.

S:t Sebastians Metropolitankatedral invid 14:e Septemberparken, Cochabamba, 1973 (vykort)

S:t Sebastians Metropolitankatedral invid 14:e Septemberparken, Cochabamba, 1973 (vykort)

Annonser
Published in: on 2017/01/07 at 21:01  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: