Inlägg 2.952: 24 – 25 jun 1973

Chateaubriandmiddagsavnjutningsdagsavslutningen

På vårt hotell såg vi genast till att få behålla vårt gudabenådade rum i ytterligare en natt, fram till tisdagens morgon. Restaurangen skulle då vara igång redan klockan 06.00. så vi skulle kunna få i oss en frukost där, innan vi med taxi åkte iväg till busstationen. Förnämligt!

Portieren stack också till oss en liten enkel karta över centrala Cochabamba att ha när vi utforskade staden under måndagen. Tack, hjärtligt tack!

Grand Hotell Ambassadörs karta över staden, Cochabamba (1973)

Grand Hotell Ambassadörs karta över staden, Cochabamba (1973)

Det var en utmärkt liten decimeterstor streckkarta att ha i fickan. Vårt hotell var markerat med en tjock pil mitt på kartan, och numren på annat i en lista som var användbart för hotellgästerna var inplacerat på kartan.

Vi gick upp på rummet, duschade, vilade upp en stund och klädde oss för middagsmålet. Vi gick sedan ner till matsalen, som vi redan var bekanta med, och satte oss vid samma bord som för eftermiddagsteet. Vi valde båda chateaubriand, föregången av en kopp buljong. Efter detta behövde vi ingen dessert, så den avstod vi från. Hela denna gourmetmåltid fick vi båda för totalt 18 kronor. Här är räkningen, som gick på vårt hotellkonto.

Middag med chateaubriand, Grand Hotell Ambassadör, Cochabamba (1973)

Middag med chateaubriand, Grand Hotell Ambassadör, Cochabamba (1973)

Det lilla som var kvar av kvällen tillbringade vi på vårt rum, och innan vi nattade gick jag ner till restaurangen och hämtade upp fyra flaskor mineralvatten. De kostade 2,62 kronor – fast nu ser det för mig ut som om det inte var avsikten att alls ta någon avgift. Vad tycks?

Litet förfriskningar för natten, Grand hotell Ambassadör, Cochabamba (1973)

Litet förfriskningar för natten, Grand hotell Ambassadör, Cochabamba (1973)

Vi sov underbart gott och väcktes på måndagen av morgonsolen som sken rätt in i rummet. Vi hade avsiktligt inte dragit för några gardiner just i den avsikten.

”Är du medveten om att hittills har ingen av oss missat en enda arbetstimme?” frågade jag Ed. Jag hade legat och tänkt på hur oändligt mycket vi hade upplevt under ett enda två dygn långt veckoslut: tre flygningar, tre storstäder, fyra flygplatser, två hotell …

”Det räcker”, sade Ed som fortfarade var sömndrucken och ville sova litet till. Det fick han göra.

Men sedan var det full fräs på att se Cochabamba innan och utan. Vi åt hotellets lilla kaffefrukost och gav oss ut i vimlet. Här är först en bild av Ed på en livlig gata mitt i staden.

Ed på någon central affärsgata, Cochabamba (1973)

Ed på någon central affärsgata, Cochabamba (1973)

Så följer tre bilder av ditt och datt i centrala Cochabamba: Ren trängsel vid en busshållplats på den smala trottoaren, Torghandel under paraplyer mot solen rätt över huvudet, inne i en saluhall med kotletterna dinglande från en järnstång över disken.

Välbefolkad busshållplats, Cochabamba (1973)

Välbefolkad busshållplats, Cochabamba (1973)

Torghandel på gång, Cochabamba (1973)

Torghandel på gång, Cochabamba (1973)

Inne i en saluhall, Cochabamba (1973)

Inne i en saluhall, Cochabamba (1973)

Mycket mera av den sorten hann vi med på morgonen utan att besöka någonting som turister anser viktigt och nödvändigt och kulturellt. Vi strövade mycket hellre omkring på en ny ort helt på måfå. Helst ville vi undvika allt vad ‘andra turister’ hette. Och det lyckades vi bra med.

Annonser
Published in: on 2017/01/08 at 08:39  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: