Inlägg 2.955: 25 jun 1973

Socialvårdseftersättningsklargörandet

Inte långt därifrån satt den här lilla gumman hopkurad. Hon var uppenbart sjuk, och inte tiggde hon pengar så som vi var vana vid från Nya York. Samtidigt var hon ren och fin, den vita hatten hade inte den minsta smutsfläck, och de stadiga kläderna som hon var inbyltad i verkade helt nytvättade. Hon borde naturligtvis tas hand om av socialvården, men vem vet om det ens fanns någon sådan här i Bolivien. Det skar i hjärtat att se henne, men det var ingenting vi kunde göra för henne, så vi gick vidare.

Ren och fin men uppenbart sjuk liten gumma, Cochabamba (1973)

Ren och fin men uppenbart sjuk liten gumma, Cochabamba (1973)

Vi återvände till vårt hotell. Men vi hade sett ytterligare ett torg under dagen, och det har jag inte nämnt här – jag minns inte var det låg. Alla de femtio vykort som vi hade skrivit till släkt och vänner på bänken i 14:e septemberparken hade samma motiv – det var enklare så. Men bland de få vykort som vi tänkte behålla som minne var vi noga med att inte få med ett enda med ett motiv som vi inte själva personligen hade sett i staden.

Prefekturpalatset, Cochabamba, 1973 (vykort)

Prefekturpalatset, Cochabamba, 1973 (vykort)

Jag minns att vi såg detta enormt långa ‘prefekturpalats’ som vykortet visar. Men jag minns inte var det låg och kan nu i efterhand inte placera in det på kartan. Enligt internet finns det i dag inget prefekturpalats i Cochabamba, bara i staden Sucre – så nu måste jag lämna saken åt sitt öde. Det verkar som om det nu blir endast här i mina memoarer som en bild av denna långa stilbyggnad kommer att finnas bevarad på internet. Väl bekomme!

Vi återvände till hotellet i så god tid före middagen att vi kunde ligga ovanpå och dra oss i en timme eller två innan vi klädde upp oss litet för vår avresemiddag. Jag skulle gärna ha velat redogöra för vad gott vi åt, men jag kan inte tyda det från vår räkning. Vi valde samma rätt, fast den ena var tillagad på schweiziskt vis och den andra på argentinskt vis. Och sedan tog vi båda fruktsallad som efterrätt – det lär ha odlats gott om frukt och grönsaker i trakten runt Cochabamba. Hela middagsmålet för oss två gick på 12 kronor – det var som hittat!

Räkningen för den goda middagen avslutad med fruktsallad, Grand hotell Ambassadör, Cochabamba (1973)

Räkningen för den goda middagen avslutad med fruktsallad, Grand hotell Ambassadör, Cochabamba (1973)

Efter middagen var vi inte ännu sömniga, så vi tog på oss ordentligt och gick ut en sväng i kvällsmörkret – och frös nästan ihjäl. Vi gick ett halvt kvarter, inte ens till 14:e septemberparken, och vände då helt om och skyndade oss tillbaka in till hotellets värme. Portieren tittade på termometern och fann att det var 4 grader varmt, men han sade att det ofta blev fryskallt på natten så här års. Men det skulle vara behagligt mitt på dagen varje dag och inget regn – och på sommaren, i januari, skulle det sällan vara under 10 grader på natten.

Och detta var på 11 graders latitud söder om ekvatorn! Man inbillar sig så mycket, men när man reser så lär man sig en hel del.

Annonser
Published in: on 2017/01/10 at 09:03  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: