Inlägg 2.959: 26 jun 1973

Santakorsethotellankomstincheckningen

Litet senare på eftermiddagen kom vi till en busshållplats på ett obelagt bytorg, där det virvlade finkornig sand överallt utan någon märkbar blåst. Vi ville inte gå av bussen och andas in detta bruna puder, så vi satt snällt kvar och tittade på eländet inifrån. Men vi räknade med att detta bara var tillfälligt – vi hade nu lärt oss att runt nästa hörn skulle allting troligen vara helt annorlunda.

Framemot 17-tiden gjorde bussen sitt sista uppehåll före S:ta Korset, Bolibien (1973)

Framemot 17-tiden gjorde bussen sitt sista uppehåll före S:ta Korset, Bolivien (1973)

Och det var det. Växtligheten i dalgången övergick till enbart kaktus, och det var en fascinerande upplevelse. Dessa kaktusar var av samma typ som vi hemma i Nya York odlade i små krukor i fönstren mot söder för att ge dem ordentligt med sol – och ändå tog det dem tio år av kärleksfull vård för att växa till en decimeters storlek.

Nu blev naturen otroligt torr, men det passade kaktusarna alldeles utmärkt, Bolivien (1973)

Nu blev naturen otroligt torr, men det passade kaktusarna alldeles utmärkt, Bolivien (1973)

Vägen svängde åt nordost och upp ur dalen, och där tog regnskog vid. Det var inga drypande trädgrenar och inte heller någon tryckande värme, åtminstone inte inne i bussen. Men det fanns inga kaktusar heller – denna sorts natur var helt fel för dem. Men för oss var den vansinnigt intressant.

Vi åkte den sista timmen i helmörker, och helmörkret i en regnskog är mörkare än allt annat helmörker. Men sedan kom stadsbebyggelsen, och nästan exakt enligt tidtabellen rullade vår buss klockan 19.00 in på busstationen i S:ta Korset. Det hade varit en lång dag, men oj, så mycket vi hade fått se av Bolivien. Och vi hade faktiskt haft det rätt bekvämt på köpet. Fast nog kändes det i stjärten att vi hade suttit på den i nära tolv timmar.

En öppen jeep, som tjänstgjorde som taxibil, tog oss till ‘stadens bästa hotell’. Det hade det lustiga namnet ‘La Poza del Bato’, vilket jag ännu inte har lyckats förstå och därmed inte heller översätta. Det var rätt nybyggt men påminde inte ett dugg om vårt moderna hotell i Cochabamba. Det visade sig efterhand vara inte bara ett vanligt hotell utan också ett bad- och kurhotell med exotiska djur på sin tomt – men samtidigt ingen onödig lyx. Här är en partiell bild av receptionen, hämtad från hotellets broschyr.

Partiell bild av receptionen, La Poza del Bato, S:ta Korset, 1973 (broschyr)

Partiell bild av receptionslobbyn, La Poza del Bato, S:ta Korset, 1973 (broschyr)

Vi fick rum nummer 29 på bottenvåningen. Det var enklare inrett än på Grand hotell Ambassadör i Cochabamba men trivsamt ändå och fullkomligt gott för våra behov. Det hade privat bad och toalett, vilket var skönt, men som vi hade klarat oss bra förutan. Här är en partiell broschyrbild av ett rum på hotellet, och den kunde mycket väl ha föreställt vårt eget rum.

Partiell bild av ett hotellrum, La Poza del Bato, S:ta Korset, 1973 (broschyr)

Partiell bild av ett hotellrum, La Poza del Bato, S:ta Korset, 1973 (broschyr)

 

 

Annonser
Published in: on 2017/01/15 at 07:44  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: