Inlägg 2.966: 27 jun 1973

Sanktakorsvistelseavslutningsproceduren

Portieren hade vår räkning färdig när vi kom ner med vårt pick och pack, redo att ge oss av. Det var ett stort evenemang – i portierlogen befann sig tre personer för att vinka av oss.

Portierlogen, La Poza del Bato, S:ta Korset (1973)

Portierlogen, La Poza del Bato, S:ta Korset (1973)

Jag hade inte tidigare lagt märke till alla vykorten som var till salu hos portieren, men det berodde väl på att jag redan i La Paz hade skrivit och skickat iväg alla hälsningar jag kände mig kallad att gottgöra släkt och vänner med. Men Ed hade ju köpt flera frimärken på posten tidigare på dagen, och han måste ju skicka iväg dem medan vi fortfarande var kvar i Bolivien, så han köpte väl ett dussin medan jag klarade av hotellräkningen.

Vår hotellräkning, La Poza del Bato, S:ta Korset (1973)

Vår hotellräkning, La Poza del Bato, S:ta Korset (1973)

Ack, den var så detaljerad och snyggt handskriven att det var en fröjd. Rummet kostade oss 31 kronor, våra fyra restaurangnotor gick på sammanlagt 33 kronor, den tioprocentiga skatten tog 6,40 kronor, och lika mycket gick betjäningsavgiften på. Totalsumman för vår vistelse på La Poza del Bato blev 76 kronor.

När jag hade betalat räkningen, gav mig portieren hotellets reklamlapp av den sort som hotellen då för tiden gav till resenärer att klistra på sina resväskor. Min lapp hamnade dock inuti väskan.

Reklam fär hotellet att klistra på resväskan, La Poza del Bato, S:ta Korset (1973)

Reklam fär hotellet att klistra på resväskan, La Poza del Bato, S:ta Korset (1973)

Och så steg vi ut på gatan, klev nästan genast upp i en taxijeep och for iväg i flygande fläng i ett dammoln, som jeepen själv skapade på den helt obelagda gatan. Här på Eds bild sitter jag i taxijeepens framsäte med högra handen i ett krampaktigt tag i handtaget framför mig för att inte kastas som en boll hit och dit inne i bilen.

Jag håller mig stadigt fast under taxiresan till stationen, S:ta Korset (1973)

Jag håller mig stadigt fast under taxiresan till stationen, S:ta Korset (1973)

Vi kom till stationen en bra bit före den bestämda inställningstiden klockan 17.00 – men som du väl vet tyckte jag alltid om att vara ute i god tid när det gällde flyg och tåg och bussar. Inte taxijeepar, för de kom så snart man viftade med handen. Här står jag och gräver i portmonnän efter den rätta växeln bland de fortfarande ganska obekanta sedlarna och mynten för att ge till vår chaufför. Ed själv kom oförhappandes också med på bilden i form av en skuggsilhuett från den nedgående solen rätt i väster.

Jag betalar för taxiresan utanför stationen, S:ta Korset (1973)

Jag betalar för taxiresan utanför stationen, S:ta Korset (1973)

Och så gick vi in på stationen, som nu var mycket livligare än på morgonen. Där var många resenärer och ännu flera avvinkare i avsikt att ta ett tårdränkt farväl av dem. Och när vi gick ut till vårt tåg som stod vid den smala plattformen utanför, så kunde vi knappast komma fram genom trängseln. Tåget hade sex personvagnar som gick längst bak i tåget efter en oändlig massa godsvagnar och troligen ett diesellok såpass långt fram att vi aldrig kom att se det.

Annonser
Published in: on 2017/01/20 at 21:36  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: