Inlägg 2.972: 28 jun 1973

Gatlampskenskrigssångscorumbaassociationen

Efter några kilometers färd kom vår lastbil in i en bebyggelse med gatlyktor, och då visste vi att vi var i Corumbá. Vi svängde till vänster och efter ett par kvarter till höger och stannade intill ett öppet torg. Chauffören kom och hjälpte oss alla ner från flaket. Alla visste genast vart de skulle gå – utom vi förstås. Nu hade chauffören ändrat sitt barska beteende till idel vänlighet. Han talade inte mycket engelska och jag inte mycket portugusiska, men han började med att peka på parken som vi hade på vår högra sida och säga: ”Republiktorget” (por. Praça da República), vilket jag besvarade med ett vanligt vänligt: ”Tack!” (por. Obrigado!), följt av något som lät som ”Ett bra hotell?” (por. Um bom hotel), vilket fick honom att peka på en gata som ledde därifrån och att säga: ”S:ta Monika Hotell” (por. Santa Monica hotel). Det var allt, men han hade verkligen hjälpt oss – först med att smuggla oss in i Brasilien och sedan med att rekommendera oss ett bra hotell så här mitt i natten.

Vi sneddade över Republiktorget och fortsatte nerför Anton Mariagatan (por. Rua Antonio Maria) enligt chaufförens anvisning, och efter bara ett kvarter stod vi utanför ett modernt, sex våningar högt hotell som hette S:ta Monika. Jag har inga bilder, för det var ju helt mörkt bortsett från gatlyktonas sken.

När jag just nu skrev detta påminders jag om krigsårens Lili Marlene så starkt att jag nu måste citera den sången:

”Klar liksom en stjärna vid kasernens dörr
lyste en lanterna. Den finns där nu som förr.
På trottoarens nötta sten
jag möter dig i lyktans sken
som förr, Lili Marlene.

”Tätt intill varandra står vi hand i hand.
Ingen kunde klandra jag stal en kyss ibland.
Vad gjorde det om vinden ven?
Vi stod i lyktans trygga sken,
vi två Lili Marlene.

”Nu ropar vakten: Kom in ty tapto går!
Du hörde nog på takten jag inte dröja får.
Men det är svårt att ej bli sen,
när i min famn vid lyktans sken
du är Lili Marlene

”För mitt öga står du. Dina läppar ler.
All min längtan får du. I drömmen jag dig ser
så som du stod i lyktans sken
en avskedsstund, då vinden ven.
Farväl, Lili Marlene!”

Det var gatlyktornas sken som fick mina tankar att vandra hän från Corumbá, och du får gärna klicka här och höra Sven-Olof Sandberg sjunga Lili Marlene.

Efter detta associationsavbrott lämnade Ed och jag Corumbás gatlyktor och steg in på hotell S:ta Monika.

Annonser
Published in: on 2017/02/01 at 06:26  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: