Inlägg 2.975: 29 jun 1973

Sumpmarkspseudodjungelödemarken

Det stod inte länge på innan vi var ute ur Corumbá och byggnationen tog slut. Den första timmen av en resa i ett främmande land är alltid intressant, inte för att en riksgräns förändrar naturen utan för att de kulturella yttringarna av ett nytt folk ofta är klart uppenbara. Så var det inte alls här i Brasilien. Orsaken till detta var att när Corumbá tog slut, så tog folket också slut. Vi åkte genom ett landskap, där naturen var allt vi såg. Det var som att åka på en landsväg i det inre av norra Sverige, där man på samma sätt kan åka i timmar utan att se annat än skog. Jag var bekant med norra Sverige, och hade trott att det möjligen kunde vara likadant i Sibirien – men aldrig trodde jag att detta också passade in på södra Brasilien.

Nu förstår jag bättre vad det var som hade skapat dessa folktomma nejder. Det var den näraliggande Paraguayfloden, vars vatten i denna platta dal hade sökt alternativa vägar att ta sig ner mot oceanen. Vi korsade titt och tätt små bäckar och också många sumpmarker, som ingen ännu hade brytt sig om att dränera för att använda till jordbruk eller skogsbruk. Det var nog inte tillräckligt trångt med folk för detta.

Så kilometrarna svepte förbi i en timmes tid med vad som väl fick kallas pseudodjungel på båda sidorna. Inga höga träd, bevars, och inga lianer vad vi kunde se. Inte heller något synligt djurliv, fast man kunde väl gissa på krokodiler i allt vatten överallt.

Vi hade vatten själva inne i bussen. I alla stolsfickorna låg det en halvliters plastflaska med icke kolsyrat mineralvatten (por. água mineral sin gas), vilket alltså betydde vanligt dricksvatten. Vi utnyttjade den inte nu på morgonen – utan någon frukost var vi mera hungriga än törstiga. Men det skulle bli måltidsuppehåll, enligt vad vi hade hört.

Det blev ett ordentligt uppehåll efter en timmes färd. Vi hade kommit till Paraguayfloden, den som jag hade sett en glimt av inne i Corumbá. Den hade flutit i en sväng hit bort och nu möttes vi, flod och väg. Här blev det stopp i väntan på en färja över floden. Vi fick gärna stiga av och se oss omkring, men vi höll oss naturligtvis inom synhåll av bussen för att inte bli akterseglade.

Den låga och delvis sumpiga terrängen på båda sidorna av Paraguayfloden gjorde det svårt att avgöra dess bredd, men den verkade vara något smalare än Göta älv i Göteborg. Ingenting flöt på vattnet, minst av allt några fartyg, men efter en kvarts timme kom det flytande en hög timmer som visade sig vara färjan. På den stod det en lastbil på tvären – detta var minsann intressant!

Färjan över Paraguayfloden anländer med en lastbil stående på tvären, Brasilien (1973)

Färjan över Paraguayfloden anländer med en lastbil stående på tvären, Brasilien (1973)

Annonser
Published in: on 2017/02/03 at 07:18  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: