Inlägg 2.980: 30 jun 1973

Däckpunkteringshjulbytesuppehållet

Klockan 09.00 skulle vår buss till Ponta Porá avgå, och exakt klockan 09.00 annonserades avgången till Ponta Porá. Det låter ju som rent schweizisk tidstrogenhet, men det hade det bara varit om annonseringen om en avgång hade vait samma sak som själva avgången. Det var det emellertid inte. Den här bilden tog Ed framemot klockan 09.30, och vi passagerare stod då mitt i byggnationsröran intill vår buss och väntade. Jag tror, men vet inte med bestämdhet, om det är långe jag som på bilden står just till vänster om stegen – jag tror mig inte ha haft såpass långt hår – men det spelar väl egentligen inte så stor roll.

Alla vi passagerare väntar på att vår buss skall släppa in oss, Campo Grande (1973)

Alla vi passagerare väntar på att vår buss skall släppa in oss, Campo Grande (1973)

I varje fall var vi alla på rullande hjul före klockan 10.00, och det var ju inte alls illa. Nu försedd med en karta fick jag se att Ponta Porá låg i sydsydvästlig riktning från Campo Grande, och att Paraguays huvudstad Asunción låg i exakt samma väderstreck men nästan dubbelt så långt bort. Baserat på detta trodde vi vid det laget att de flesta av våra medpassagerare i likhet med oss var på väg till Asunción.

Bussen var precis lika förnämlig som gårdagens – Brasilien hade verkligen fina långfärdsbussar – och Ed och jag satt mycket bra i mitten på vänster sida. Ed knäppte strac efter avfärden denna bild genom bussfönstret – den var avsedd att visa att allting inte bara var glatt och soligt här i Brasilien – fast det trodde väl ändå ingen.

Även här fanns det hemlösa människor, Campo Grande (1973)

Även här fanns det hemlösa människor, Campo Grande (1973)

Landskapet var nu lika platt som i Skåne, och så snart vi hade lämnat Campo Grandes bebyggelse bakom oss blev det nästan uteslutande odlingsfält och grönbete runt omkring oss. Detta var mark som var väl utnyttjad men samtidigt rätt långtråkig att sitta och titta på – det var inte terräng som bara var till för att vara vacker. Bussen bara spann och spann och vi alla bara sov och sov – tills bussen började slira och sakta in till ett fullt stopp. Däckpunktering! Ingen fara, för den här bussen vilade på så många hjul att om ett försvann märktes det knappast. Men nu måste ändå det trasiga hjulet bytas ut. Chauffören rekommenderade oss alla att stiga av och få litet frisk luft, och det gjorde vi förstås.

Vår buss fick punktering, Brasilien (1973)

Vår buss fick punktering, Brasilien (1973)

I Campo Grande hade det varit riktigt varmt redan på morgonen och vi hade väntat oss tropikvärme därute. Men överraskande nog var det ett mycket behagligt väder med en sval bris – vi var ju bevars på väg söderut, och då var det naturligt att det så sakteliga skulle bli kallare när vi åkte i riktning mot sydpolen. Som det nu var blev detta oväntade uppehåll bara uppfriskande.

Mera uppfriskande var det när vi någon timme därefter stannade vid ett landsvägkafé. Brasilien lever ju på kaffe, så detta uppehåll var viktigt. Men det var rätt snabbt undanstökat och bussen kunde då fortsätta.

Bussen stannade på förmiddagen vid detta landsvägskafé för en kopp brasilianskr kaffe, Brasilien (1973)

Bussen stannade på förmiddagen vid detta landsvägskafé för en kopp brasilianskr kaffe, Brasilien (1973)

 

Annonser
Published in: on 2017/02/08 at 06:43  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: