Inlägg 2.983: 30 jun 1973

Konsulingreppsresplansjusteringen

Vi stegade fram till ett äkta par på gatan och frågade om vägen till Paraguay.

”Åt det hållet”, pekade mannen ut riktningen för oss.

”Hur långt är det dit?” var vår nästa fråga i detta komplicerade ärende.

”Ja, kanske en hundra meter”, svarade han.

Men hans fru insisterade på att det var minst två hundra meter dit.

”Men det är ju bara ett enda kvarter dit – det kan aldrlg vara två hundra meter”, protesterade han bestämt. Såpass bestämt att han fick kiv att ge sin lilla hustru en kram som ursäkt.

Jag kunde inte ett ord på portugisiska, och ändå begrep jag vad jag frågade och även vad jag fick till svar.

Vi tackade och gav oss av, medan de två fortsatte att utreda avståndet till Paraguay.

Det fanns faktiskt en obebyggd, oupplyst remsa mellan stadshalvorna. och sedan fortsatte bebyggelsen som om ingenting hade hänt. Mestadels envåningshus på båda sidorna. Vi sprang genast rätt på vad som visade sig vara den brasilianske konsuln i Riddaren Petter Johan. Vilken tur! Han om någon måste veta var Brasiliens federala polis hade sitt högkvarter i Ponta Porá.

Jo, det visste han. Han hade en mycket bättre karta i fickan, och på den visade han oss precis var den federala polisstationen låg: ”Men de är säkert stängda nu för veckoslutet”, lade han till.

”Aj då – och vi räknade med att kunna få se Iguassufallet innan vi forsätter till Rio de Janeiro”, sade jag besviket.

”Men för det behöver ni inte alls resa genom Paraguay. Ni kan fortsätta er resa österut och komma till Iguassufallet, se vattenfallen där och sedan fortsätta till Rio, hela tiden inom Brasilien.”

Ed och jag hade hela tiden använt Asunción som en nödvändig replipunkt på vår utstakade resa, och nu fick vi veta att den inte alls behövdes. Konsuln rekommenderade oss att bo över på hotell Barcelona i Ponta Porá, inte långt från busstationen – och då behövde vi inte ens tänka på att hitta polisstationen.

Vi tackade konsuln varmt för all hans hjälp. Sedan travade vi lättade tillbaka över gränsen till Brasilien och fann där lätt hotellet ifråga. Det var ett riktigt bra landsortshotell, och där fick vi ett trevligt rum med eget badrum och härliga sängar – som inte brakade ihop. För en god middagsmåltid sade de att vi skulle gå till Pepes i Paraguay, och de gav oss adressen dit.

”Det låter nog som om det låg långt borta i ett främmande land, men det är bara 800 meter dit och det tar inte tio minuter till fots härifrån”, sade de.

Annonser
Published in: on 2017/02/12 at 02:33  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: