Inlägg 2.985: 1 jul 1973

Inlandsbefolkningskolonibussgenomfartsinformationen

Vår djupa sömn blev kanske kort, för klockan 05.00 var vi uppe, duschade och mådde gott i all vår lyx på hotell Barcelona, innan vi djärvt gav oss ut i den dammiga och ännu nattsvarta världen. Jag betalade den jämförelsevis opretentiösa hotellräkningen – den var bara 10 x 14 centimeter stor i motsats till de helsidesschabrak som annars hörde Sydamerika till – för vad de benämnde ‘2 per-natt à 25.00 = 50.00’. Det var så som jag antar att en sömmerska, som i den gamla goda tiden hade fållat näsdukar, skulle ha skrivit på sin räkning: ‘2 per-näsduk à 25 öre = 50 öre’, och när jag tänkte på saken så var det ju samma uträkningsmetod. I varje fall kostade oss natten på hotell Barcelona 36 kronor och var värd oändligt mycket mera.

Vår rumsräkning, Hotell Barcelona, Ponta Porá (1973)

Vår rumsräkning, Hotell Barcelona, Ponta Porá (1973)

Vi gick med vårt lilla bagage till busstationen, och framför den stod vårt ‘hem’ för dagen, en buss lika välutrustad och välhållen som alla de andra brasilianska bussarna. Vi var såpass tidiga att vi fick sitta långt fram och ha vägbanan rätt framför ögonen.

Nu skall jag avslöja något om dagens åkning, som vi tyvärr inte visste något om förrän långt senare men som vi skulle ha uppskattat att känna till redan när vi satt på bussen den här dagen. Vi skulle komma att åka rätt genom ett av de landområden, benämnda ‘kolonier’, som under de närmast föregående fem åren hade börjat delas ut i små tomter av ren, orörd natur till sådana familjer från storstadsslummen, som hade uttryckt en önskan om att få börja ett nytt liv av hårt arbete på egen hand. Den militära juntan som hade tagit makten i Brasilien år 1964 hade nämligen börjat frukta att omgivande länder tyst och stilla skulle börja roffa åt sig obefolkade områden av Brasiliens enorma gränstrakter. På detta sätt ville Brasilien alltså på ett snabbt sätt fylla dessa öde trakter med duktigt folk – och samtidigt lätta på den explosiva trängseln i den våldsamt överbefolkade slummen i landets storstäder.

De flesta av dessa kolonier låg i landets norra delar, runt Amazonfloden, och bestod av klassisk djungel med fuktig hetta, höga träd, lianer, vilda rovdjur och spindlar. Här i södern gällde däremot svalt väder, buskvegetation, smådjur och termiter. Men förutsättningarna var desamma: ‘Detta är er egen mark, 10,000 kvadratmeter, gör vad ni vill med den, men ni får inte sälja den’ – eller något i den stilen.

Det gick inte alltid så fridfullt till – verkliga eller påstådda ägare till jättestora landområden dök ibland upp och ställde till med trassel och mord och elände, men detta var i stort sett miljön för vår bussresa denna söndag. Du är välkommen till att med oss uppleva ett landskap med totalt fri företagsamhet i liten skala!

Annonser
Published in: on 2017/02/13 at 04:49  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: