Inlägg 2.986: 1 jul 1973

Inlandskoloniutforskningsbegynnelsen

I motsats till alla de andra bussarna som vi hade åkt på under den här resan startade den här bussen bara en kvart senare än enligt tidtabellen. Det var då fortfarande helt mörkt, och utan gatubelysning var det bara med hjälp av bussens egna strålkastare som vi kunde se någonting alls.

Vi började med att köra tillbaka några kilometer på den väg som vi hade kommit på till Ponta Porá kvällen före, men sedan svängde vi av på en väg åt höger. Det dagades efter en halvtimme, och en stund senare steg solen upp över horisonten på vår vänstra sida.

Vad jag såg från min plats på bussen, Brasilien (1973)

Vad jag såg från min plats på bussen, Brasilien (1973)

Jag hade helt glömt bort att vi befann oss i en internationell zon, så jag blev överraskad när bussen plötsligt blev stoppad av beväpnade militärer för inresekontroll till Brasilien. Och nu var det inte bara passkontroll, utan de skulle också kolla resenärernas bagage för kontraband och tullbelagd import. Det gjordes bara stickprov, och här på Eds bild går de igenom innehållet i några väskor från bagageutrymmet under bussen – de fann ingenting.

Jag ser på när tullarna snokar genom någons väskor för kontraband, Brasilien (1973)

Jag ser på när tullarna snokar genom någons väskor för kontraband, Brasilien (1973)

Liksom under gårdagen bestod ytan på den obelagda vägen av lera, som i dag var torr och hård som cement. Vägen var rätt smal, så bussen körde i mitten, men när vi vid något enstaka tillfälle mötte en bil eller vagn så var det gott om plats. Efter en timme eller så svängde chauffören in till ett nästan fallfärdigt hus utan någon som helst skylt, för nu skulle det bli frukost.

Uppehåll för frukost vid det här anonyma kaféet, Brasilien (1973(

Uppehåll för frukost vid det här anonyma kaféet, Brasilien (1973(

Det serverades som vanligt bara kaffe och bullar, men vi behövde ingenting mer än det. Alla satt gemytligt tillsammans därinne vid två långbord, och frukosten var snart avklarad. När Ed och jag sedan gick omkring litet efter maten kom vi på en sådan myrstack för termiter, som vi hade sett många av från bussen under gårdagen (se inlägg 2.981). Nu fick Ed tillfälle att fotografera en sådan på nära håll. Den var inte mjuk som en ‘vanlig’ myrstack – den var hård som cement, byggd som den var inte av barr och stickor utan av lerjord.

Myrstack för termiter utanför frukostkaféet, Brasilien (1973)

Myrstack för termiter utanför frukostkaféet, Brasilien (1973)

Nu började vi se en del av de hitflyttade människor, som jag tidigare berättade om. Det verkade som om inte alla av dem hade byggt sig ett eget litet hus på sin tilldelade tomt utan i stället bodde i en lägenhet i ett flerfamiljshus någonstans i grannskapet. Här och där såg vi flera sådana flerfamiljshus intill varandra. Då slogs jag av tanken att någon av de hitflyttade hade valt att inte alls använda sin tilldelade tomt till lantbruk utan till att  i stället fylla den med bostäder för andra familjer, vilka då kunde använda sina egna tomter helt och hållet för sitt lantbruk. Om detta var fallet, skulle det visa att fri företagsamhet verkligen var fri!

Annonser
Published in: on 2017/02/14 at 00:23  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: