Inlägg 3.004: 5 jul 1973

Lyxbussdestinationsankomsten

Jag hade hela tiden vetat att jag inte skulle kunna sova i en transportfåtölj, oavsett hur bekväm den var. Jag skulle försöka somna en stund och sedan ge upp, tända min lilla läslampa och utöka mitt vetande ur vad tidskrifter var tillgängliga. Så var det alltid på flygplanen – men när jag nu låg där i lyxbussens mörker kom jag att tänka på flygningen från Miami till Lima tio dagar tidigare. Då hade min gamla regel inte alls gällt, för jag ju sovit som en baby rätt igenom nattetimmarna. Kanske jag skulle kunna göra det nu också? Längre kom jag inte i mitt funderande, för jag blev störd av plötsligt ljus och buller och bång och kaffedoft. Jag hade sovit som en stock – inte som en baby den här gången – i hela nio timmar och nu var det dags att påbörja det nya liv som en morgon alltid innebar.

Gardinerna var upprullade, men bussens lampor var ändå tända, för det var fortfarande skumt därute. Vi var ju här på södra halvklotets mörkaste tid – motsvarande början av januari i Nya York och Örebro – och då tar man gärna elektriskt ljus till hjälp. Bussen körde inte alls på några stadsgator, så vi hade inte ännu kommit fram till S:t Paulus – det var bara fält och åkrar och massor med kor överallt. Värdinnan sprang omkring och samlade ihop alla använda filtar och kuddar, och efter en stund gick hon runt med en bricka med fyllda kaffekoppar för dem som ville vakna, oss till exempel.

Hon erbjöd också alla en liten pamflett om S:t Paulus, fylld med praktiska upplysningar om staden. Aha! Nu kunde vi ju hitta ett hotell redan innan vi hade kommit dit och på så sätt spara tid. Det fanns massor av hotell listade där, vart och ett med en koncis beskrivning, inte bara en rad i en tabell med kolumner och inte heller en lång, lyrisk passage att traggla igenom. Att broschyren var på portugisiska bara gjorde den roligare.

Det hotell som vi föll för låg i centrum och hette S:t Ferdinand (por. San Fernando), och detta var dess lilla notis – här mycket förstorad:

Den koncisa hotellnotisen i pamfletten för S:t Paulus (1973)

”Hotell S:t Ferdinand – Guaianazesgatan 292 – Telefon 220-5822 – Balkong (för rummen på framsidan), kylskåp, bar, musik, TV, garage. Kreditkort. Frukost. Enkelrum 51 kronor, dubbelrum 65 kronor.”

Klockan 08.00 kom vi till själva S:t Paulus, men sedan tog det en hel timme innan vi kom till busstationen på grund av trafikstockningen i morgonrusningen. Den verkade vara mycket segare här än i New York.

Morgonrusningen sedd genom vår bussruta, S;t Paulus (1973)

Annonser
Published in: on 2017/04/04 at 07:53  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: