Inlägg 3.005: 5 jul 1973

Sanktpaulusutforskningsförmiddagen

Så snart vi hade kommit ut ur vår lyxbuss haffade vi en taxi och gav chauffören adressen till ‘vårt’ hotell. Det var en två eller tre kilometer dit, och trafiken hade väl lugnat ner sig litet, så vi kom dit rätt snart. Vilken otrolig röra i den här staden! Hur kunde folk bo här?

Hotell Ferdinand låg i ett modernt tiovånings hörnhus, som stack upp i ett kvarter med mest lägre byggnader. Fastän vi inte hade bokat något rum i förväg blev vi varmt mottagna. Jovisst hade de ett rum för oss – det blev nummer 404 med en stor balkong.

Hotellets kort med vårt rumsnummer, Hotell S:t Ferdinand, S:t Paulus (1973)

Trots att vi inte hamnade högt uppe i huset så fick vi en viss utsikt rätt fram över de näraliggande taken. Åt vänster kunde vi emellertid bara se vår gata och dess höga husfasader.

Utsikten åt vänster från vår hotellbalkong, Hotell S;t Ferdinand, S:t Paulus (1973)

Rummet var rätt litet men trevligt inrett, och nu kunde vi båda duscha efter den helt påklädda natten på lyxbussen, och det kändes underbart att bli ren igen. Det frestade att lägga sig en stund, men det var för spännande att få se den här staden, så det fick vara. Efter bara en halvtimme var vi bägge färdiga att gå ut och se oss omkring. Vi tog med oss pamfletten, för i den fanns det en detaljerad karta över centrala S:t Paulus – jag förstorade kraftigt den svarta pricken för vårt hotell nära kartans högra kant för att kunna hitta tillbaka till samma hotell.

Karta över centrala S:t Paulus (1973)

Så gick vi ut och beblandade oss med de sex miljoner människor som bodde i den här för oss helt obekanta staden. Först slank vi in på ett ställe och åt litet frukost, för det behövdes. Det var en vacker dag, men trots det molnfria solskenet kunde man inte se den blåa himlen någonstans, så mycket rök och sotångor hade luften från alla dessa bilar och ännu flera människor. Vi gick och gick, avsiktligt utan något mål, för att få det naturligast möjliga intrycket av storstadens hjärta. Därför vet jag inte vad det var som vi fotograferade, men här är en del av skörden.

Ed står intill en fontän med humrar runt ytterkanten, S:t Paulus (1973)

Exakt mitt i bilden fann Ed sin arbetsgivare Olivettis lokala kontor, S:t Paulus (1973)

En byggnad som hade skurits itu med en kniv, S:t Paulus (1973)

Ed står mitt på en rund plattform uppe på en viadukt, S:t Paulus (1973)

Fridfull gatstump sedd från en viadukt, S:t Paulus (1973)

Efter tre timmars travande behövde vi äta lunch. Det fanns matställen överallt, och nu, sedan alla kontoristerna hade matats och försvunnit, var det tomt och skönt. När vi var mätta, sökte vi oss tillbaka till vårt hotellrum. Där upptäckte vi nu att det fanns kokmöjligheter i ett hörn intill det lilla kylskåpet. I det hittade vi många sorters öl och vatten och korv och ost, och vi trodde först att alla dessa godsaker ingick i rumshyran. Men när vi också hittade whisky och potatischips anade vi oråd, och minsann låg det inte en prislista i ett elegant läderfodral ovanpå kylskåpet. Med skyhöga priser!

Annonser
Published in: on 2017/04/05 at 05:05  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: