Inlägg 3.007: 5 – 6 jul 1973

Sanktpaulusutforskningkvällen

Även om Ed och jag i allmänhet inte sökte oss till oväsen, så tyckte vi inte illa vara att vi blev omgicna av högljutt prat. En anledning till att vi accepterade det här var att vi ju inte begrep ett ord och inte hade en aning om vad kul situationer deras prat rörde sig om, bara att nästan varenda mening slutade med ett allmänt gapskratt. När någon rattlade ur sig en harang vänd mot oss och uppenbarligen talade just till oss, så svarade vi med ett glatt ”Si-si”, vilket verkade vara nog för att göra oss till att bli deras vänner för livet.

Vi fick en utsökt måltid med brasilianskt rödvin och till det filet mignon av hög kvalitet och enorm kvantitet. Detaljer som förrätter och efterrätter har åren effektivt suddat ut, men att det var en både härlig och rolig upplevelse hänger kvar för evigt. Men mineralvattnet lever kvar för sin etikett, som dels hade ett för oss verkligt roligt namn …

Mineralvattnets namn passade bra in på denna livliga restaurang, Restaurang Rodeo, S:t Paulus (1973)

… och dels var påstämplad med priset 44 öre. Ingenting på vår nota var debiterat med 44 öre – den lägst posten var 2,20 kronor, alltså precis 5 gånger så mycket – vilket väl är det normala påslaget på restaurangnotor överallt i världen. Notan som helhet gick på 50 kronor, mycket pengar men värt vartenda öre. Detta blev vår trevligaste och smakligaste måltid på hela den här resan.

Restaurangnotan var inte detaljerad nog för analys, Restaurang Rodeo, S:tPaulus (1973)

Tillbaka tog vi taxi, och klockan 23.00 var vi i säng. På sängarna, med överkasten borttagna och överlakanen inbjudande bortvikta låg det små kort med den handskrivna påskriften ”God natt (por. Bon Noite)!”.

Hotellkortet med ‘God Natt!’ påskrivet, Restaurang Rodeo, S:t Paulus (1973)

Det första vi gjorde på fredagsmorgonen var att göra upp våra planer för resten av Brasilien. Skulle vi åka till Rio de Janeiro med buss, eller skulle vi flyga dit? Vilken dag skulle vi förflytta oss dit? Helt baserat på avståndet till Rio – litet under hälften jämfört med avståndet från Iguassufallet till S;t Paulus – gissade jag att det skulle ta 8 timmar med nattlyxbuss. Det skulle kunna göras, säg, från klockan 23.00 till 07.00. Bara det att då skulle vi vara tvungna att lämna bagaget här på hotellet tills det var dags att hämta det för nattflyget. Och i Rio skulle vi troligen inte få något rum förrän mitt på dagen, och det vore ju också ett problem. Nej, nattbuss var inte en bra idé. Om vi skulle ta en dagbuss skulle den ta hela fredagen eller hela lördagen i anspråk. Så mycket upptäckarglädje kunde vi inte avstå när vi bara hade två dagar på oss. Oj!

Flyget skulle väl ta två timmar, och om vi flöge nu på fredagseftermiddagen skulle vi få en bra bit tid kvar här i S:t Paulus och hela lördagen och halva söndagen i Rio. Sagt och uppgjort och bestämt.

Annonser
Published in: on 2017/04/06 at 07:13  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: