Inlägg 3.008: 6 jul 1973

Ormmuseumbesöksutflykten

Allt som vi hittills hade gjort i S:t Paulus hade vi hittat i vår kära pamflett från lyxbussen. Nu fann i den att sevärdhet nummer 1 för den här månaden var Butantaninstitutet (por. Instituto Butantan), en privat/statlig institution, som tillverkade serum mot ormbett. Allmänheten kunde besöka ett museum inne på institutet – detta vore väl något ovanligt för oss att göra? Nja, Ed gillade inte alls krälande och slemmiga djur, som ormar och sniglar, så han var litet tveksam. Men jag övertygade honom om att han säkert inte skulle få se en enda orm ens genom ett fönster, och då gav han med sig.

Nu gällde det att jag hade rätt i vad jag sade. Hmm?

Så gick vi till hotellets frukostrum och fick vår lilla brasilianska frukost, bulle och kaffe. Vi var de enda där, men vi var också riktigt tidigt uppe.

I pamfletten stod det vilken busslinje som gick till Butantaninstitutet, och jag sökte fram var vi kunde hitta just den bussen. Det var en bit att gå dit, och nu kändes det i kroppen att vi hade vandrat ordentligt under gårdagen. Men bussen kom och plockade upp oss, och nu i rusningsdags så fanns det förstås inga sittplater lediga. Vi fick stå nästan hela vägen.

Bussresan till Butantanmuseet, S:t Paulus (1973)

Vi fann Butantaninstitutet bland en massa vetenskapliga byggnader i en park på universitetsområdet. Här står jag utanför målet för vår tripp.

Jag står utanför Butantaninstitutet, S:t Paulus (1973)

Det fanns en särskild ingång till museet, och i entréhallen hade de ett jättelikt ‘akvarium’ med ormar. Ed blev inte chockad, för de var alla i säkert förvar bakom glaset. Tvärtom, han gick frivilligt fram till glasmontern för att se ormarna bättre. Jag blev verkligen förvånad över detta, för jag själv tyckte egentligen lika illa om slemmiga djur som Ed gjorde – jag undvek noga att röra vid dem. Usch!

Vi betalade vår lilla besöksavgift på 36 öre för oss var, och i och med det blev vi uppskattade besökare, som de verkligen tog hand om. Vi var till synes de enda besökarna, åtminstone nu på morgonen, och vi fick därmed en privat guide. Han var klädd i vit rock, och det gjorde att när han presenterade sig som Doktor Så-och-så blev vi inte så värst förvånade – han verkade annars ganska ung och ovetenskaplig.

Våra entrébiljetter till Butantaninstitutet,S:t Paulus (1973)

Han berättade att institutet var ett biologiskt forskningscenter som sysslar med immunbiologi och tillverkning av biologiska läkemedel. Det är världsberömt för sin samling av giftiga ormar, ödlor, spindlar och skorpioner. Brrr! Genom att extrahera gifter från sina reptiler frambringar institutet vaccin mot många olika sjukdomar, som tuberkulos, vattuskräck, stelkramp och difteri. Man erbjuder också motgifter att användas efter bett av giftiga djur.

Annonser
Published in: on 2017/04/06 at 19:35  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: