Inlägg 3.015: 6 jul 1973

Höghustragedinedfallspostludiet

När vi vilade upp på rummet efter havsbadet och rengöringen efter det, funderade vi på på vad vi skulle göra under resten av dagen. Skulle vi ta oss in till stadens centrum, eller skulle vi ta det lugnt och bekanta oss mera med den här lilla ‘badorten’? Solen stod redan lågt och det var inte mycket kvar av dagen, så det var helt enkelt inte tillräckligt med tid kvar för att ge oss in till innerstaden och vandra runt. Vi stannade därför kvar i Copacabana, och hungriga som vi var gick vi ut för att hitta ett matställe. Vi bytte inte kläder för det, och väl var det. Vi gick nämligen inte på någonting det minsta elegant.

Men innan vi hade gått någonstans, så var det första vi fick uppleva en folksamling med polisbilar och ambulanser strax intill hotellet. En kvinna hade fallit till sin död från ett av höghusen, och vi kom tack och lov inte dit i tid för att se hennes kropp stuvas in i en av ambulanserna.

En kvinna hade fallit till sin död från ett höghus, Copacabana, Rio de Janeiro (1973)

Vad hade hänt? Ingen visste någonting eller ville säga någonting mera om saken. Fast Ed, som alltid var realistisk, sade till mig att hon hade tagit livet av sig genom att hoppa ut från en balkong eller ett fönster. Detta händelseförlopp hade redan passerat genom mitt huvud, för man trillar inte oavsiktligt ut genom fönster och balkonger i höghus. Men jag hade inte velat fortsätta på den linjen. Fast när Ed gjorde det, så blev det fastställt – för oss själva – att så hade det gått till.

Kanske det var denna händelse som fick vårt kvällsmål efteråt att inte alls fastna i mitt minne. Här på bilden står jag och sysslar med någonting på den lilla sylta där vi åt. Ed fotograferade mig – hans egen silhuett råkade komma med på bilden genom att det satt en spegel på väggen bredvid mig. Men det är en mångvinklad bild, som jag har studerrat i detalj, och även efter det begriper jag fortfarande inte vad den föreställer. Det är i alla fall jag på bilden, och det har med mat att göra.

Silhuetten Ed fotograferar mig sysslande med mat på en restaurang, Copacabana, Rio de Janeiro (1973)

Här är emellertid vår nota för måltiden, enkel och klar. Vi betalade 25 kronor för vår kvällsvard.

Vår mycket enkla kvällsvardsnota, Copacabana, Rio de Janeiro (1973)

Men när vi gick tillbaka till hotellet stannade vi ändå till vid en liten butik runt hörnet för att fylla på magsäcken. Där köpte Ed en stor påse pommes frites (por. batata frita), eller, som Bonniers svenska ordbok så lättvindigt kallar det, ‘frityrkokta potatisstavar’ – alla dessa obegripliga benämningar på en i mitt tycke förfärlig typ av mat. Ed fick avnjuta den på egen hand utan mig inblandad.

Etiketten på Eds påse med frityrkokta potatisstavar, Copacabana, Rio de Janeiro (1973)

Vi köpte ett par andra tilltugg också i samma butik, och här är kvittot på 7,45 kronor för hela rasket.

Kvittot på de frityrkokta potatisstavarna och litet annat, Copacabana, Rio de Janeiro (1973)

Annonser
Published in: on 2017/04/13 at 23:04  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: