Inlägg 3.020: 7 jul 1973

Stadsmittsstrandströvningseftermiddagen

Visserligen skrev jag i mitt förra inlägg, i samband med skymningsvykortet och nattinternetbilden, att vi först någon gång senare kom att få se Kristi Frälsarstatyn upplyst av strålkastare. Emellertid har jag vissa farhågor för att ha gett intryck av att vi kom ner till själva staden i kvällningen, vilket inte alls var fallet. Det var mitt på ljusa eftermiddagen som vi kom ner till stadsdelen Flamengo, belägen ungefär halvvägs mellan Santos Dumontflygplatsen och Copacabana. Där hoppade vi av vår buss, och sedan tillbringade vi ett par timmar på Flamengos gator och stränder.

Rio hade nämligen en stor sandstrand också där mitt inne i stan. Den vette mot öster, medan Copacabana låg nästan rätt mot söder. Det låter förstås för en svensk läsare som om det vore mera solgass på Copacabanastranden – kom då ihåg att det är i norr som solen i Rio står mitt på dagen.

På det här vykortet av stranden i Flamengo stämmer det mesta med hur vi fick se det – bortsett från vädret, som var mest molnigt och disigt, och från strandträngseln, som inte alls existerade nu vid årets mörkaste tid. Men Sockertoppen låg där den skulle, den högsta toppen i vänstra delen av bilden.

Vykortsversionen av badstranden i Flamengo, Rio de Janeiro, 1973 (vykort)

Den här bilden, som jag själv tog, visar hur Flamengostranden såg ut när vi var där. Visst fanns det folk på stranden, men det var ingen badpublik. Sockertoppen låg dock på sin plats.

Verklighetens badstrand i Flamengo, Rio de Janeiro (1973)

Vi gick en bit norrut längs stranden i Flamengo i riktning mot Santos Dumontflygplatsen, och långt innan vi hade nått dit stötte vi på ett litet flygplan som måste ha irrat sig hit från landningsbanan. Det var en gammal DC-3:a, och den stod i själva verket på en lekplats på själva badstranden. Vi gissade att den hade skänkts till staden av flygbolaget VARIG i stället för att bli skrotad, och nu kunde i stället småungarna leka piloter i den så mycket de ville.

Ed framför ett flygplan på en lekplats på badstranden i Flamengo, Rio de Janeiro (1973)

I stadsdelen Gloria vid stranden ännu längre norrut, nästan ända uppe vid flygplatsen, dominerades strandbilden av ett monument till minne av de brasilianer som hade stupat i Europa under andra världskriget. Det syns som en vit stolpe intill strandkanten mitt i bilden på detta vykort, som uppenbart hade tagits i kvällningen – fast för oss var det bara eftermiddag.

Stranden i Gloria, Rio de Janeiro, 1973 (vykort)

Och här kommer ett annat skymningsvykort, nu av själva monumentet. För oss båda var det alldeles för modernistiskt och intetsägande, men det är ju vad Brasilien ville ha, och varför skulle vi utbölingar då kritisera det?

Monumentet till de brasilianska soldater som stupade i Europa under andra världskriget, 1973 (vykort)

Nu var vi rätt trötta och tog då en buss hem till hotellet i Copacabana. Dessa biljetter får representera alla de stadsbussbiljetter som vi köpte under våra två dagar i Rio de Janeiro.

Våra biljetter för en stadsbussresa, Rio de Janeiro (1973)

Annonser
Published in: on 2017/04/20 at 09:39  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: