Inlägg 3.021: 7 jul 1973

Nattpromenadsförvirringstunnelgenomgången

Vi stannade inte kvar på vårt rum. Visst var vi trötta efter allt travandet uppe på Corcovadoberget och nere längs stadens stränder, men vi var också hungriga – och hungern vann. Vi gick till ett av matställena – en glassbar som vi redan hade prövat på – runt hörnet på Bolivargatan och fyllde på med näring för energi för mera upptäckter. Här är vår nota på 22 kronor – det är allt jag har som illustration av den måltiden.

Notan för vår middag på en glassbar, Copacabana, Rio de Janeiro (1973)

Efter maten brydde vi oss inte om att gå tillbaka till rummet som förberedele för en ordentlig promenad. Vi skulle bara gå och ta en titt på en liten insjö några kvarter bakom vårt hotell. Jag hade sett den på vår lilla karta och kom ihåg från den hur man skulle gå för att hitta den. Och det gjorde vi nu.

Det började skymmas litet och vi hade inte med oss kameror och kartor och annat krafs. Det tog oss bara tio minuter åt rätt håll, innan höghusen och trafiklarmet i Copacabana gav vika för en stillsam och faktiskt idyllisk insjö med mestadels småhus runt om. Här är ett vykort av sjön – vi hade köpt massor av vykort när vi kom till Rio på fredagen, och de hamnar nu ett efter ett här i mitt skriveri.

Rodrigo de Freitassjön med Ipanema och Atlanten i bakgrunden, Rio de Janeiro, 1973 (vykort)

Sjön hette Rodrigo de Freitassjön, och efter vad jag förstår hade den tidigare varit en havsvik med ett smalt sund ledande ut till havet. För länge sedan hade man fyllt igen sundet men lämnat en smal kanal för sjöns vatten att flyta ut i havet – eller ibland in från havet vid högvatten. Vi tittade ner i kanalen från en bro och såg då att vattnet varken flöt in eller ut.

Vi fortsatte längs sjöstranden någon kilometer till sjöns bortre ända. På vår väg dit passerade vi en botanisk trädgård, och den ville Ed genast gå in och titta på. Men nu var det ju kvällsmörkt, så vi sköt på det till morgondagen. I stället lämnade vi sjön och försökte hitta en annan väg tillbaka till Copacabana. Så småningom kom vi till en större gata som gick åt rätt håll, och den ledde rätt till en biltunnel genom ett berg. Men vi behövde inte vända om, för det fanns en trottoar för fotgängare rätt igenom den ordentligt upplysta tunneln. Jag hade aldrig någonsin förr gått igenom en tunnel med biltrafik, och hade vi haft kamera med oss hade jag haft bilder av detta att visa upp.

Efter tunneln var vi åter i Copacabana, och där hittade vi lätt hem till hotellet i mörkret efter en mycket längre promenad än vi hade tänkt oss. Klockan var faktiskt bara 21.00, men vi var nu bägge genomtrötta – då skall man sova och det gjorde vi. Sista natten i Sydamerika. För den här gången.

Annonser
Published in: on 2017/04/21 at 22:35  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: