Inlägg 3.022: 8 jul 1973

Snickerimålningsväggprydnadsinköpsurvalsprocessen

Så kom den tredje söndagen på vår semesterresa, och den var redan i förväg destinerad till att utgöra slutet på det hela. Men vi hade inte alls tänkt oss att använda den enbart till packning och vänthallssittande. Vi var därför uppe tidigt och avverkade snabbt frukostritualen på det fina konditoriet Colombo näst intill vårt hotell på Copacabanaavenyn.

Konditori Colombo, Copacabana, Rio de Janeiro (1973)

Det var så förnämligt att det till och med försåg oss med sina egna pappersservietter med en morgontupp som dekoration. En av dem använde vi inte till att som avsett torka läpparna med efter måltiden, så här kommer den, ren och fin.

Konditori Colombos pappersservietter, Copacabana, Rio de Janeiro (1973)

Och mitt i all denna elegans kom notan för vår frukost på sammanlagt 6,55 kronor, tro’t eller ej.

Vår nota från konditori Colombo, Copacabana, Rio de Janeiro (1973)

För att vinna tid tog vi sedan en buss som skulle ta oss direkt till den botaniska trädgård som vi hade upptäckt i skymningen dessförinnan. Den bussen använde sig av en form av plastpolletter. Jag fick av misstag en av dem med mig hem, och här är den, framsidan och baksidan. Pris onoterat.

Framsidan av en busspollett, Rio de Janeiro (1973)

Baksidan av en busspollett, Rio de Janeiro (1973)

I stadsdelen Ipanema på vägen dit passerade bussen ett torg med försäljning av allehanda krimskrams, och där hoppade vi av bussen för att ta oss en titt på det.

Torg med försäljning, Ipanema, Rio de Janeiro (1973)

 Vi hade många gånger vandrat runt bland allt krafs som såldes på loppmarknader i Nya York på under veckosluten oanvända parkeringsplatser, fast vi hade aldrig köpt någonting där. Men här i det exotiska Brasilien var det annorlunda. Det är så sant att vi inte hade utrymme för en enda sak till i vårt lilla krypin, fast litet väggutrymme fanns ju kvar. Och här föll mina ögon på något annat än tavlor. En man sålde rader med vertikala träkarvningar, 1 meter höga och 25 centimeter breda.

Det var alltså frågan om både ‘snickeriarbete’ och ‘måleriarbete’, och det var enligt min uppfattning ingen tvekan om att de alla var gjorda av samma konstnär, vare sig det var försäljaren eller ej. Alla hans verk hade svart bakgrund, vilket gjorde att objektet i sina glada färger inte avstod från sitt centrala fokus för oväsentligheter därbakom. Dessa konstverk, som genom sina format troligen skulle komma att hamna i marginala, kanske till och med undanskymda, väggpositioner, hade alltså avsiktligt gjorts till mera av ögonfång än de normalt sett skulle ha haft. Där stod jag med det livfulla torget som bakgrund och var helt trollbunden av denna rad at mästerverk. Jag måste ha ett av dem!

Jag står fascinerad inför en rad konstverk, Ipanema, Rio de Janeiro (1973)

 

Annonser
Published in: on 2017/04/23 at 04:54  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: