Inlägg 3.023: 8 jul 1973

Taveltillblivelseprocessoavslutningstillståndsupptäckten

När Ed tog bilden var vi två redan överens om att vi ville köpa ett exemplar av denna ovanliga konstform. Han visste alltså att jag just då stod och valde bland alla de uppställda tavlorna. Det bara råkade bli så att när han knäppte bilden stod jag just och detaljgranskade den som till slut kom att bli vår ägodel. Det var den största av alla konstnärens tavlor – 11 gånger 3 decimeter – och den stod i mitten av den övre raden, den som så här på Eds bild ser ut att ha ‘något rött nertill’, om man får uttrycka sig så vårdslöst i konstsammanhang.

Motivet var en infödd brasilienska iförd vit blus och röd fotsid kjol – det vad den som utgjorde det röda nertill. Hon sitter framför en jättelik kyrkofasad och steker några köttbitar över en öppen eld. Rakt på sak, rent och enkelt och ostört, en härlig komposition!

Träskulpturmålningen från Rio de Janeiro på sin plats i Palm Springs (2017)

Ed höll förstås med mig om valet av just den tavlan. Vi fick ett bra pris på 170 kronor för den av konstnären, men sedan drog det ihop sig. När han fick höra att vi skulle ta den med oss till Nya York, så gick det inte alls.

”Den är inte helt torr ännu”, sade han. ”Den behöver en månad för att bli helt torr.”

Han pekade ut ett ställe på kyrktornet, där en klump av vitmenad färg faktiskt blänkte litet oroväckande. Jag rörde vid den lätt med ett finger – den kändes kanske litet mjuk. men den kladdade inte av sig. Det var det enda stället på hela konstverket som inte var alldeles torrt, och jag var beredd att ta risken. Det skulle förstås gå att korrigera i Nya York om den smetade av sig litet. Men hur skulle det gå på planet?

Konstnären hade en bit bra, brunt papper att vira omkring träplattan, och han hade också en bit silkespapper att täcka det känsliga tornet så gott det gick. Inköpet var avklarat, konstnären hade gjort en internationell affär, och båda parterna var nöjda. Jag tog denna bild av konstnären i samtal med Ed, som håller vårt väl inslagna nyförvärv i handen.

Ed med vår väl inslagna tavla i samtal med konstnären, Ipanema, Rio de Janeiro (1973)

Med konstverket kunde vi förstås inte fortsätta vår tripp till den botaniska trädgården. Därför fick vi ta bussen tillbaka till hotellet för att ställa ifrån oss dyrgripen. Utan den kunde vi sedan börja om igen. Nu passerade vi torget i Ipanema utan att stiga av bussen och kom några minuter senare till den botaniska trädgården. Eftersom den låg litet i skymundan bakom Rodrigo de Freitassjön hade vi trott att den var till enbart för den lilla stadsdelen runt sjön. Men så var det inte alls. Den visade sig minsann vara den officiella Botaniska Trädgården för världsstaden Rio de Janeiros! Redan entrén var pampig nog – man kom in mellan dessa två stora vakttorn som samtidigt hyste administrationen för denna ståtliga park.

Den botaniska trädgårdens pampiga entré mellan två administrationsbyggnader, Rio de Janeiro (1973)

Annonser
Published in: on 2017/04/23 at 19:23  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: