Inlägg 3.024: 8 jul 1973

Botaniskaträdgårdsalléutforskningen

Väl inne i den botaniska trädgården såg vi med en gång att detta inte var någon liten lokal historia utan ett stort allmännyttigt företag. Så snart vi hade kommir in mellan de två vakttornen hade vi tre vägar att välja mellan, alla oändligt långa och spikraka och kantade med enormt höga, smala palmer av i stort sett samma höjd. Två av vägarna följde staketet åt norr och söder – vi kunde lätt ha sett dessa palmalléer utifrån gatan, om vi hade brytt oss om att göra det – och den tredje vägen gick spikrakt åt väster.

Den första bilden jag har här kommer från en broschyr från hotellrummet.

Palmallé, Botaniska trädgården, Rio de Janeiro, 1973 (broschyr)

Alla de andra bilderna tog vi själva, och de blev, lustigt nog, bättre än broschyrbilden. Här är vår första bild – av palmallén västerut. Jo, det är Ed som poserar närmast min kamera på den bilden.

Ed i en palmallé, Botaniska trädgården, Rio de Janeiro (1973)

Det gav oss nästan samma känsla av högtid som i en katedral, att gå genom denna allé för fotgängare. Trädens kronor längst upp var förenade och bildade ett synbarligt tak, så som naturenligt självvalt utspridda palmer aldrig hade kunnat skapa. Vi fann efterhand att denna botaniska trädgård inte hade ett uns av vildmark över sig, vare sig planerad eller självuppnådd. Så gott som alla föremål var naturliga växter, men de hade alla både blivit planterade på sina lämpliga platser och tuktade till sin lämpliga skapnad. När man efter en del själsvånda hade kommit att acceptera dessa premisser var det rent underbart att spatsera runt på grusvägar och gångstigar i den här trädgården.

Här har vi en väg som kantades på ena sidan av ett enda bambusnår. Bambu växer ju normat rätt uppåt, men här hade man av någon anledning fått den att växa nästan horisontellt, med det intressanta resultatet av ett stundande domslut, då vi människokryp kommer att tillintetgöras av sakta fallande skog.

Ensidig bambuallé, Botaniska trädgården, Rio de Janeiro (1973)

Nåja, det fanns också normalt växande bambu här i trädgården. Här tog Ed en bild av hur dessa växter hade odlats så att de hade förlorat sitt vanligen pinniga utseende och blivit tjocka obrytbara trädstammar. Han var tvungen att placera in mig i bilden som jämförelsematerial för att bevisa detta.

Här står jag som ett jämförelsemått på bambupinnarnas storlek, Botaniska trädgården, Rio de Janeiro (1973)

Allt i den botaniska trädgården var inte trädalléer – här hittade vi en större damm fylld med halvmeterstora näckrosblad med kanterna uppvikta säkert fem centimeter runt om. Det sades att ett halv meter långt barn bekvämt skulle kunna ligga på ett sådant blad utan att bli ett dugg våt. Vad det nu skulle vara bra för.

En damm med halvmeterstora näckrosblad, Botaniska trädgården, Rio de Janeiro (1973)

Annonser
Published in: on 2017/04/24 at 09:37  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: