Inlägg 3.025: 8 jul 1973

Trädgårdsmästarlustigkurretilltagsuppskattandet

Som vi traskade omkring i den botaniska trädgårdens alla vinklar och vrår kom vi på en damm med en ö mitt i. På ön låg det en liten stuga, och utanför sin stuga satt det en liten krokig gubbe och metade i allsköns ro.

Nåja, den förklaringen till vad vi såg kom bara att gälla i ett par sekunder tills vi förstås såg att det var en skulptur i naturlig storlek, framställd av antingen krita – mindre troligt – eller någon sorts vitt gips. Vi kunde inte komma över till ön för att utforska saken, så i stället fotograferade vi det hela för framtiden. Nu, 44 år senare har framtiden äntligen hänt, så detta är vad vi år 1973 såg och under två sekunder litade på våra ögon.

Trädgårdsmästarnas härliga sinne för humor, Botaniska träsgården, Rio de Janeiro (1973)

Vi hade redan tyckt mycket bra om den här botaniska trädgården och njutit av dess stillhet mitt i den bullrande storstaden. När vi nu fick ett bevis på att trädgårdsmästarna också hade ett gott sinne för humor blev deras parkanläggningar ännu mera värdefulla för oss.

Inte långt från den fiskande gubben stötte vi på en rad med banyanträd, som vi genast kände igen från San Juan i närheten av Lutèce många år tidigare (se inlägg 457).

En rad banyanträd med sina karakteristiska rotsystem, Botaniska trädgården, Rio de Janeiro (1973)

Den här växten fotograferade jag enbart av personliga skäl. Mina föräldrar hade nämligen en sådan här planta hemma i vardagsrummet i Örebro. Det var antagligen en sorts fikus, men i stället för ‘fläckfikus’ kallade de den alltid ‘fläcktyfus’. Alltsedan dess är därför detta för mig en fläcktyfus och värd en bild när jag helt apropå hittar den växande i en botanisk trädgård någonstans.

En fläcktyfus växande fritt utan kruka att stå i, Botaniska trädgården, Rio de Janeiro (1973)

Den här rätt tråkiga bilden av ett hörn av den helt formella rosenträdgården får utgöra slutet av vår bildskörd från den botaniska trädgården. Även om Rio de Janeiro låg förhållandevis nära ekvatorn, så var staden ändå i klorna på Moder Jords klimatarrangemang, och är det nu mitt i vintern i juli månad så blir det inga rosor förrän solen återvänder för fullt senare på året – i november eller så. Vi skulle få komma tillbaka hit då för att få avnjuta rosengårdens säsongorienterade skönhet.

Rosengården i vintervila, Botaniska trädgården, Rio de Janeiro (1973)

Efter två eller tre timmar i den botaniska trädgården var vi precis så hungriga som man alltid blir efter några timmars smågående på muséer och i botaniska trädgårdar, och vi hoppade genast på en buss som gick in till Rios centrum – där vi inte alls hade varit under alla våra nästan två dygn här. Nu skulle det minsann smaka!

‘Centrum’ för bussen betydde Rios kontorscentrum, och när vi steg av var vi helt omgivna av moderna skyskrapor, alla nybyggda och på vardagarna proppfulla med kontorister. Här fanns det överallt små lunchrestauranger för kontoristerna att ‘göra lunch’ i alla önskade smakriktningar.

Annonser
Published in: on 2017/04/25 at 07:50  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: