Inlägg 3.028: 8 – 9 jul 1973

Sydamerikaexpeditionsavslutningen

Pan American var ett väletablerat flygbolag, så vår incheckning för flyget hem till Nya York gick snabbt och smärtfritt. Våra två större reseffekter lät vi förstås Pan Am ta hand om, och här är polletteringskvittona för dem.

Polletteringskvittona för vårt lilla bagage, Galeaoflygplatsen, Rio de Janeiro (1973)

Så kom avgiften för vårt användande av flygplatsen. Jag hade ingenting emot att betala den, men jag kunde då rakt inte begripa varför den inte kunde ha bakats in i biljettpriset. Men detta petgöra vid incheckningen sysselsatte förstås en hel massa fingrar, så det fick väl kallas arbetsterapi. 15 kronor för Ed och lika mycket för mig betalade jag nu i brasilianska cruzeiros – som jag nogsamt hade sett till att jag hade kvar i lösa slantar för detta ändamål. Här är de officiella kvittona.

De officiella kvittona på kontantbetalningen av flygplatsskatten, Galeaoflygplatsen, Rio de Janeiro (1973)

Jag hade aldrig förut varit med om att ett flygbolag använde baksidan av passagerarnas biljettkuvert som ombordstigningskort. Men nu gjorde Pan Am det, och så här såg våra ut. På dem skrev de även in flygplatsavgifterna som ett extra bevis på att vi verkligen hade betalat vår lilla skärv. De antecknade också tidpunkten, klockan 20.30, för vår incheckning. Jag gissade att detta gjordes för att avgöra vem som skulle få sitta kvar i händelse att två resenärer hade getts samma stolsnummer. Men ingen annan ville ha våra platser, så jag lät min gissning förbli korrekt under hela mitt återstående liv.

Våra biljettkuvert fick fungera som ombordstigningskort, Galeaoflygplatsen, Rio de Janeiro (1973)

Vi hade alltså halvannan timme kvar till avgången, och då slank vi in på en flygplatssylta och fyllde krävan med spaghetti bolognese, banana splits, en tonicvatten och tre mineralvatten. Det kostade 25 kronor allt som allt, och här är notan.

Notan för vårt middagsmål före avresan, Galeaoflygplatsen, Rio de Janeiro (1973)

Denna måltid gjorde att väntetimmen gick fort, och sedan kunde vi gå ombord. Vi hamnade mitt i planet, Ed vid gången och jag på mittplatsen bredvid honom. Det var ju natt nu, så det spelade ingen roll var vi satt.

Denna remsa ur stolsfickan visar att vi verkligen steg ombord, Galeaoflygplatsen, Rio de Janeiro (1973)

Planet kom iväg som det skulle klockan 22.00. Ett litet kvällsmål serverades – men vi var mätta av spaghettin så det fick vara – och sedan sov vi så gott det lät sig göra. Vi kom till Kennedyflygplatsen i Nya York precis i rätt tid klockan 06.15 – våra klockor visade 07.15, men det justerade vi kvickt – efter att vi hade fått i oss en lätt frukost. Här är ett sockerbitspaket från matbrickan.

Sockerbitsförpackniongen från matbrickan på flygplanet (1973)

Passkontrollen gick bums för oss amerikaner. Ovanligt nog dök våra polletterade väskor upp på bagagekarusellen allra först, och förtullningen tog ingen tid alls. Detta gjorde att vi kom hem kvickt, duschade av oss, och kom till arbetet bara några futtiga minuter efter klockan 09.00 på måndagen.

Destinationslapparna på vårt polletterade bagage, Kennedyflygplatsen, Nya York (1973)

Annonser
Published in: on 2017/04/28 at 18:59  Kommentera  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: