Modernkvartettsavjazzningsresultatet
Martin Luther Kings stora tal fick uppehållet i Neapel att framstå som mycket innehållsrikare än vad en enda natt skulle ha kunnat bjuda på. Men det var bara en övernattning, och nu var det dags att fortsätta.
Det blev en kort körning på torsdagen, för jag hade av någon anledning satt sikte på S:t Petersburg (eng. Saint Petersburg), bara några timmar avlägset. Jag hade velat stanna där för dess härliga sandstrands skull – men det var innan jag hade matats med sandstränder dagen i ända utmed Floridas ostkust. Och visst hade S:t Petersburg fina sandstränder och visst tog jag in på ett strandmotell och visst ‘gjorde’ jag stranden och havet hela eftermidagen – men jag tycker ju inte om sand, så varför?
På lördagseftermiddagen kom jag till Nya Orleans (eng. New Orleans) efter ytterligare två dagars maklig körning utmed en kust, som egendomligt nog började bli ganska enformig. Man tror inte att man kan få nog av milsvida sandstränder, oändliga horisonter, gassande sol, och nästan tomma vägar – det fanns faktiskt tomma vägar år 1963! Men så kändes det, och det var på den här sträckan som jag allvarligt började fundera på om jag verkligen skulle fortsätta detta monotona körande ända till Kalifornien. Nej, i Nya Orleans skulle jag kanske vända hemåt – i mina tankar använde jag faktiskt ordet ‘hem’ – till Nya York, till Femte avenyn, och till David. Men precis som alla andra bilar gillade QQ inte Nya York och ville fortsätta mot Kalifornien, så frågan fick förbli öppen.
Det är bara vissa detaljer jag minns av mitt besök i Nya Orleans. Den staden är ju känd för sin jazzmusik, och visst hörde man saxofon, trumpet och vibrafon överallt man gick. Men precis som med sandstränder så accepterade jag jazz men inte tillräckligt för att tycka om det. Jag bar på minnet av min resa från Sigtuna in till Stockholms konserthus tillsammans med jazzälskande skolkamrater år 1952 för att avnjuta något alldeles extra, Moderna Jazzkvartetten (eng. Modern Jazz Quartet) med Lee Konitz som huvudmusikant. Jag visste vad jazz var – jag hörde det jämt spelas i dagrummet – det svängde trevligt och käckt, så jag skulle minsann avnjuta en fin konsert.
Jag hade ju inte vetat att Moderna Jazzkvartetten förhöll sig till ‘vanlig’ jazzmusik på samma sätt som kammarmusik förhöll sig till ‘vanlig’ klassisk musik. Det är alltså något man måste lära sig att tycka om. Dessa timmar av enformigt klinkande och tutande från scenen fick mig att avstå från jazz under hela resten av livet. Inklusive i Nya Orleans. Jag gjorde andra saker istället.
Gymbrats liv 
Lämna en kommentar