Inlägg 292: 11 feb – 6 mar 1965

Undermattanförmögenhetsinsopningen

Om du inbillar dig att de datorer som du och jag i dag använder inte fanns på 60-talet – då har du alldeles rätt. Men jag var så stolt över hur överkomligt mitt företag hade prissatt sin nya datamaskin att jag var tvungen att skriva och berätta om det för pappa.

Den 11 februari släppte IBM ut en ny maskin, benämnd 1130, på marknaden, och den var billig nog att användas av enskilda personer, som exempelvis ingenjörer, vetenskapsmän och matematiker. Tänka sig bara! Den kostade inte mer än 3.600 kronor i månaden att hyra och var avsedd för tekniska beräkningar på mindre kontor. Inte för att jag trodde att pappa skulle ha användning av en sådan på sin ingenjörsbyrå i Örebro, men kanske hans småkunder i Småland nu kunde börja få nytta av dagens datateknik. Jag antar att jag hade vistats för länge i försäljningsmiljön!

IBM 1130 datamaskin (internet)

I mars såg David och jag en ny film med Bette Davis. Förra året hade vi sett hennes första skräckfilm ‘Vad hände med Baby Jane?’ (eng. Whatever Happened to Baby Jane?), och här kom det en till. Den hette ‘Hysch hysch, söta Charlotte!’ (eng. Hush Hush Sweet Charlotte!), men den kunde inte riktigt mäta sig med den första. Hon skulle egentligen ha haft med sig Joan Crawford nu också, men hon hade blivit sjuk och inte kunnat medverka, så det fick bli Olivia de Havilland i stället. Nåja, den var kuslig nog ändå. Här har du en reklamsnutt för filmen, i vilken många kända namn hjälptes åt att skrämma oss. Klicka bara här.

Det kom ett brev hem till mig en dag i mars. Det var från IBM, och jag kände litet av samma skräck som jag hade burit på i min själ alltsedan jag försov mig den första morgonen. Men det var ett fint certifikat, med stämplar och sigill och handskriven namnteckning av IBM:s högste chef – Ha! Trodde de verkligen att jag skulle gå på att den var handskriven? – vilket visade att jag, med förnamn och efternamn och mellaninitial, som gängse var i Amerika, nu ägde en aktie i det företag jag arbetade för. Nu var jag delägare, och nu visste jag att om jag jobbade hårt så skulle aktien gå upp i värde. Detta låter ju helfånigt, men det betydde faktiskt en hel del emotionellt för mig att kunna hålla mina vid den tiden enda investerade slantar i min hand – papperet representerade ju min andel i den firma jag älskade.

Aktiebrev för IBM (internet)

Aktien var värd 2.362 kronor när jag fick den. När jag började spara till den fem månader tidigare hade den varit värd 2.253 kronor, men jag fick den för 1.917 kronor, vilket var 85% av det lägsta av dessa två värden. Omedelbart aktieklipp! Jag lade aktien under den röda mattan i sovrummet.