Inlägg 425: 4 – 5 okt 1965

Lammbringautpisningsförsiktighetsåtgärderna

På måndagen var påven i Nya York. Jag var på arbetet hela dagen och märkte ingenting och missade ingenting, för påvar har aldrig ens närmat sig min intressesfär. Men jag imponerades av påvens dag, vilket antagligen var en helt vanlig arbetsdag för honom. Han var inte gammal, men han var ju ingen 30-åring heller.

Hans plan lämnade Rom klockan 07.00 och kom till Nya York klockan 09.00 efter åtta timmars flygning. I Nya York hade han ett 14 timmar långt dagsprogram – 15 tal att hålla, president Johnson att språka med, många besök att avlägga och många korteger däremellan, och så en mässa på ett brännbollsstadion, allt i sina religiösa vita sidenkläder. Klockan 23.00 lyfte hans plan på väg tillbara till Rom, dit han anlände sju timmar senare klockan 12.00 dagen därpå, och då begav han sig omedelbart för att avlägga rapport till kollegiet i Vatikanen. Det verkade vara ett kul jobb!

Påven anländer med flyg, Nya York, 1965 (internet)

Påven i bilkortege, Nya York, 1965 (internet)

Påven träffar president Johnson, Nya York, 1965 (internet)

Påven anländer till Yankee stadion för katolsk mässa, Nya York, 1965 (internet)

Bertil lämnades i fred i två dagar för att utforska Nya York på egen hand, ofta den mest värdefulla delen av ett besök, men på tisdagskvällen bjöd han hela gänget på middag på restaurang Rosoff. Att det blev Rosoff berodde på mig, efter det att han hade viskat en förfrågan i mitt öra. Och jag hade haft ett gott förslag för honom.

Rosoff låg på 43:e gatan nära Broadwayteatrarna och hade specialiserat sig på gäster på väg till eller från sin föreställning. Trots matgäster som samlades likt gamar vid sjusnåret och naturligtvis måste sitta på sin teater klockan halv nio, så klarade Rosoff av allt så att ingen kom dit för sent. Sedan var det dött, eller en välbehövlig utandning för personalen, till halv elval då föreställningarna var slut, dock inte på exakt samma gång. Och inte heller blev det då lika fullt med folk som ville äta mat mitt i natten.

Så jag visste att vi borde komma dit klockan 20.30, då det var tyst och lugnt på Rosoff. Restaurangen hade som mål att gästerna skulle känna sig hemma. Därför var med avsikt allt porslin udda, för så är det ju hemma. Kopparna var alla olika och stod på fat som inte hörde till koppen. En del gafflar var av rostfritt och en del av nysilver, rena slumpen vad man fick. Till och med stolarna var inte likadana – fast man satt gott på dem alla.

Deras specialitet var nygrillad lammbringa (eng. barbecued breast of baby spring lamb), och när man beställde det så kom servitören bakifrån och fäste en jättestor pappershaklapp runt ens hals. Försedd med den var det inte farligt att äta den smaskiga rätten som drypte av barbecuesås och fett, för kläderna var skyddade ända ner till knäna.