Inlägg 625: 14 aug 1966

Kamerautprovningen

LSD var inte det enda som behandlades i detta brev från mamma. Jag fick också litet sakliga uppgifter som var till stor hjälp. De svenska kamerapriserna visade sig vara ungefär samma som våra – 1.375 kronor plus 5 procent omsättningsskatt för min önskade kamera. Därför köpte jag min fina Nikonkamera här i Nya York i en av de judiska fotobutikerna i närheten av Häroldstorget.

Nikon F kamera, fast min hade ingen exponeringsmätare ovanpå

Jag provfotograferade genast ordentligt för att lära mig att använda den – den var minsann knepig nog – och min första bild blev verkligt lyckad: Ed i full kontorsmundering.

Ed i full kontorsmundering, New York (1966)

Jag ville motionera kameran ordentligt och också träna mig på att använda den, så på första söndagen efter inköpet tog Ed och jag en kamerapromenad runt om i nedre delen av Manhattan. Tom Fay, en gammal vän till Ed, kom också med. Det var en härlig, inte alltför varm dag, och alla tog vi bilder av just ingenting och av varandra fotograferande just ingenting – i olika ljusförhållanden och på olika avstånd. Ed tog bilderna av Tom och mig.

Provar nya kameran tillsammans med Tom Fay, Hanovertorget, Nya York (1966)

Fotograferar tillsammans med Tom Fay, Vid Murgatan, Nya York (1966)

På bilden i Batteriparken (eng. Battery Park) kan du se min separata exponeringsmätare hänga dinglande ner mot knäna. Jag hade lärt mig en läxa av vad som hände med den förra kameran, den som försvann i Östtyskland: man skall om möjligt undvika att använda saker som är kombinerade med andra, för om en komponent går sönder så förlorar man alltihop.

Provar nya kameran, Batteriparken, Nya York (1966)

Efter dessa krävande övningar gick vi och åt middag tillsammans någonstans och avslutade dagen med att gå hem till en vän till Tom som lägligt nog hade ordnat med ett litet sexparty med ett dussin killar.

Detta låter som ett stort, ovanligt evenemang för Ed och mig, men faktum är att vi hamnade då och då på sådana partyn. Det skedde faktiskt såpass ofta att det skulle vara tjatigt att rapportera dem alla och att jag inte minns när och var vi gick på dessa sexpartyn – jag råkade nog förbigå att berätta om dem i mina brev till föräldrarna i Örebro. Dessutom förlöpte de i allmänhet på precis samma sätt.

Kanske det hände någon gång att bara en av oss gick på ett sådant party – särskilt när jag arbetade på nätterna – men i allmänhet gick Ed och jag dit – och hem – tillsammans. På festligheterna lekte vi dock alltid med andra killar – vi hade ju varandra hemma på 351:an varenda natt ändå. Dessa privata sexpartyn var ett säkert, sunt och bekvämt sätt att klara sin könsdrift utan att behöva söka ut män på måfå på gator och barer – ingen av oss gillade det ett enda dugg – för att inte tala om de snuskiga, maffiakontrollerade badhusen.