Vaktpostkonversationen
Från inre borggården kunde man genom norra porthallen se Skandinaviska banken borta vid Gustav Adolfs torg.
Utsikt genom norra portvalvet, Slottet, Stockholm (1967)
Utanför samma port stod en soldat vakt framför sin kur. Min stolthet över att ha varit med om samma sak en gång i tiden fick mig att bete mig som om jag aldrig hade sett en militär förut: jag sade till vakten att jag hade gjort samma sak åtta år tidigare! Han svarade ”Jaså” utan att röra på munnen, och då gick det upp för mig hur jag hade blamerat mig. Man talade ju, i jösse namn, inte med en vakt på post. Och jag hade varit chef för en plutonstyrka i högvakten! Två gånger om! Jag skämdes ögonen ur mig. Sådant minns man i minsta detalj, för alla tider. Precis som Ella Fitzgerald. Och de vita handskarna.
Vaktpost ur högvakten invid norra portvalvet, Slottet, Stockholm (1967)
Efter denna blamage – som Ed lyckligtvis inte alls märkte – gick vi ner på Norrbro och tog en bild av Solsångaren och Grand hotell. Och däremellan syns på min bild den provisoriska Strömbron, som hade byggts år 1946, och nu, hela 21 år senare, fortfarande låg kvar på snedden över Stockholms Ström mellan Kungsträdgårdsgatan och Skeppsbron.
Solsångaren och Grand hotell från Norrbro, Stockholm (1967)
Jag minns så väl striderna om det brobygget, även om jag då bodde i Nyköping och inte själv led pin av denna förfärliga trafikled. Om du vill se en bild av den nybyggda bron år 1946 och höra litet av debatten om den, klicka då här och sedan på ‘Radiofynd: Bråket om brobygget’ mitt på sidan.
Ed och jag begav oss åt andra hållet och gick till stadshuset. På bilden av bron på väg dit ser du den ännu inte ombyggda Tegelbacken med Stockholms värsta trafikröra – med bland annat en plankorsning med järnvägen där bommarna fälldes varannan minut.
Stadshusbron med Tegelbacken bortom, Stockholm, 1963 (internet)
Den här internetbilden påminde mig om att på min tid som nioåring i Stockholm år 1943 fanns det en liten sidopassage som gick under järnvägsspåren – ett alternativ till köandet vid bommarna för personbilar och fotgängare. Jag hade helt glömt bort denna lilla praktiska trafikdetalj.
Stadshuset sett från Tegelbacken, 1937 (internet)
Vi besåg så mycket vi kunde av stadshuset – det var ju redan kväll och allting var stängt för besökare. Vi satt där också en stund och njöt av utsikten över Riddarfjärden och Riddarholmen.
Dags att spisa middag. Vi hade passerat många restauranger i gränderna i Gamla stan, så vi begav oss tillbaka dit. Vi gick på järnvägsbrons gångbana, förbi det ståtliga Riddarhuset och upp i Storkyrkobrinken på vår väg till vad vi hade passerat tidigare. Men rätt där fann vi en jättemysig restaurang som vi inte hade sett förut. Den hette Cattelin, och där fick Ed och jag äntligen vårt första mål lagad mat för dagen. Lika uppskattat som kvällsmaten uppe på Hardangervidda i Norge, men litet schangdoblare.
Gymbrats liv 
Lämna en kommentar